Någon sorts ångestgrej

 Hej! Jag är en 14 årig tjej. Jag behöver hjälp med en sak. Nämligen är det så att jag inte mår så bra... För mig är det stort att skriva denna text nu eftersom jag skäms över mitt välmoende. Såhär är det i alla fall: nu i sjuan har jag stressat mycket över skolan. Jag vill ha bra betyg, inte säga fel i klassen osv. På lågstadiet älskade jag att gå i skolan, men nu i sjuan gör jag det inte mer. Början av sjuan var väl okej, men det blev sämre hela tiden. Speciellt en händelse förstörde extra mycket... det var äfter vinter/sportlovet och jag skulle till skolan igen. Min buss var mycket försenad. Aa iaf så kom den efter en stund. I bussen kom jag på att jag skulle bli försenad. Jag fick svårt att andas, skakade, tryck över bröstet, fick hjärtklappning och ont i magen illamående. Tårna ville komma men jag lyckades ganska bra med att hålla emot dem. Jag sprang hela vägen till skolan och hela den lektionen hadr jag illa att vara. Kan det ha varit någon sorts ångestgrej? I alla fall började jag bli rädd att få dessa "attacker". Jag vill inte mera svara på frågori klassen lika mycket som förut för att jag är så rädd att svara fel. Jag vill inte ha presentationer för jag börjar skaka och är så himla nervös en lång tid innan. En gång skulle jag ha en presentation och jag var nöjd med den,men kvällen innan började jag tänka på vad andra skulle tycka om mitt ämne. Jag var rädd att de inte skulle gilla det så jag gjorde en ny presentation. Inte gillar jag att åka buss heller mera. Jag är rädd att jag ska få nya "attacker." Jag brukar märka att jag sitter alldeles stel där. I bussen får jag så illa ifall någon kommer bredvid mig. Jag skakar, får tryck över bröstet och illa att andas och jag vill bara bort. Jag hade alldrig tidigare fått under 8 i ett prov, men när jag nu i sjuan fick ut mitt livs sämsta prov som var 7 1/2 så fick jag ju panik. Jag kunde inte kontrolera mig och mitt på timmen så kom bara tårna och jag fick igen illa att andas, tryck över bröstet, skakningar och illamående. Det var inte kul. Jag är hela tiden trött också. På mornarna vill jag inte till skolan. På dagarna är jag trött men när jag sova ät jag pigg. Jag sover typ 6-7 timmar om natten. Jag orkar inte träffa riktigt några kompisat längre för jag är så trött och stressad. För några månader uppmanade min kompis att gå till skolkuratorn. Varje gång när jag sett henne nu på sjuan tänkte jag att jag måste säga till och fråga om hon har tid, men jag vågade alldrig. Jag gick bara skakandes bort därifrån. Men nu för typ 2 månader sedan träffade jag henne. Jag hade talat med henne redan på lågstadiet om andra saker så jag visste ju vem hon var. I början så var det okej att gå dit,men nu vill jag inte längre. Jag vet ju att jag inte ska må såhär,det är inte bra att ha sån ångest och stress jag har. Jag skulle ha träffat henne förra veckans fredag men jag ställde int det någon timme före. Jag sade att vi hade ändrade planer och att jag tyvärr inte kunde komma. Fast jag ljög... jag skulle ha sluppit men jag fick bara sån ångest. (Måste tillägga en sak nu, jag har sån ångest nu när jag skriver detta, fy också) sedan hade jag dåligt sammvete om det också. Sedan föreslog hon en ny tid till denna vecka men jag sade att jag inte var säker om jag kunde komma pga. Ett läkarbesök så vi tog inte den tiden. De ända som vet om detta är kuratorn och mina två bästa vänner. Vill verkligen inte må såhär asso men jag vill inte berätta till nån heller. Jag är rädd att jag har panikångest eller någon annan ångest sort. Ännu ens sak om dessa attacker: jag kan ibland känna dem så småning om komma. Jag får en mycket obehaglig känsla i kroppen ibland före attacken. En gång hade jag den här känslan i två timmar, men det kom inte en attack.Tacksam för svar :)

Anonym

BUP svarar:

Hej och tack för brevet!

Varför skall du skämmas över att du har det svårt? Varför skämmas över din ”ångestgrej”? Du har tagit första steget i kontakten med kuratorn.

Jag tror att det är dags att ta ett steg till. Du beskriver ditt problem jättebra i brevet till oss. Kan du inte skriva ut det och visa för kuratorn så att hen förstår varför det blir så svårt för dig? Jag tror att det skulle hjälpa.

På BUP träffar vi dagligen unga människor som beskriver ungefär det du skriver om. Det finns hjälp att få och då är det första steget att berätta. Vänta inte med det utan gör det redan nu!
Det finns ingen anledning att ha det så svårt som du har det när det finns hjälp att få.  Jag tror knappast att du hade undvikit att ta hjälp om du brutit benet. Så varför göra det nu.

Önskar dig det bästa

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta