Frustration över allting

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Min personlighet har blivit begravd av ilska, nedstämdhet och depprision. Bråk. Hela tiden är det bråk, och allt är mitt fel. Såklart jag förstår det, att det är jag som alltid skriker. Men min frustration om allting har tagit över. Jag är trött på att känna mig tom och översvämmad samtidigt. Det räcker inte med ärr på armen. Det räcker inte med att slippa smärtan 5 timmar om dygnet. Jag behöver ha bort den för alltid. Och det finns bara ett sätt. För jag kommer aldrig att bli frisk. Tror ni verkligen att jag mår bättre av att sitta med mina föräldrar och en främling i ett rum och dra upp allt skit som har hänt? Jag behöver få sitta ensam med någon, som faktiskt vet något om nedstämdhet. Jag behöver en person som har haft en djup depprison innan och säga till mig. "Jag mår bra" och faktiskt mena det. För nej, jag tror inte jag kommer må bra igen. Och förut så var det okej med mig, men jag klarar inte av att må dåligt längre. Och det här är det enda jag kan göra. Att be er om hjälp, eller att lägga in mig. Jag vet inte. Men jag vet att om inte det börjar gå uppåt snart. Så klarar inte jag av det mer. 

BUP svarar:

Hej!

Du är i en tuff situation och det är inte svårt att förstå styrkan i den smärta du beskriver. Du har mått dåligt en tid, det är inte konstigt att du känner dig trött, tom och frustrerad. Då är det tyvärr lätt att det blir konflikter i en familj. Det betyder inte att allt är ditt fel utan är ett gemensamt bekymmer som ni alla behöver få hjälp att få ordning på. 

Har du erbjudits samtal tillsammans med dina föräldrar på BUP? Du är tveksam till hur det ska hjälpa, men jag tror att det är ett bra första steg. Det är viktigt att du känner att du kan få vara med och styra så att samtalen kan bli bra, att de blir i din takt. Det hjälper behandlaren till med även om jobbiga saker kommer behöva beröras. Försök att ge samtalen en chans och berätta så mycket du kan om vad du önskar och behöver. 

På BUP kan du också säga att du gärna vill prata enskilt och att du behöver få höra vad som kan hjälpa i ditt läge. Du är inte ensam om att må väldigt dåligt, det finns många som har varit i liknande situationer som din och som har blivit hjälpta. Och även om det kan kännas svårt att tänka på nu så betyder det inte att det alltid kommer att vara så här svårt. Vi som jobbar på BUP är vana vid att prata om svåra saker, behandla depressioner och självskadebeteende, hjälpa föräldrar med hur de kan göra och se vad som behövs i en familj så att barn och unga har det bra. 

Det finns hjälp även i de hopplösaste av stunder, du behöver ta ett steg i taget och få hjälp att känna att det finns hopp. Ta den hjälpen!