Vågar inte somna

Jag har sömnfobi och jag sover knappt fyra timmar varje natt. Jag får ångest och panik innan jag somnar och drömmer mardrömmar hela tiden. Mina föräldrar blir sura på mig om jag inte sover runt sju timmar varje natt och det blir ofta gräl pga att de tycker jag sover för dåligt. Det leder till att jag försöker sova mera och istället bara sover mindre för att jag blir så stressad. 

Jag vågar inte prata med mina föräldrar om hur min sömn egentligen är för att de blir så upprörda. Senast slutade det med att de sa att jag inte fick vara hos mina kompisar om jag inte sov ordentligt. 

Det enda jag som hjälpte mig förut var att jag pratade med en kompis till mig på natten, hon lugnade ner mig och jag somnade lättare. Men mina föräldrar märkte det och nu har jag någon form av mobil förbud. Fast jag har gömt min mobil så att om jag verkligen mår dåligt kan ringa henne, men jag vågar inte prata med henne så ofta för att mina föräldrar inte ska veta att jag har pratar på natten och ge mig ett till straff. De är redan sura på henne för att hon pratar i telefon med mig och jag vill inte att de bestämmer att jag inte får hälsa på henne mera. 

Jag vill inte ta tabletter för att det ofta slutar med att jag kräks och mår illa hela natten och jag har verkligen igen aning om vad jag ska göra för att kunna sova. 

Hur ska jag göra för att bli av med min fobi?

Kebi

BUP svarar:

Hej!

Antagligen behöver jag inte säga hur viktig sömnen är för att vi ska kunna fungera under vår vakna tid. Bara kort formulerat är sömnen ett villkor för att kroppen ska återställa energibalansen och återhämta sig. Sömnlöshet i längden leder till kroppslig och psykisk utmattning. Alltså problemet måste tas på största allvar. Men hur?

Du skriver att du inte vågar somna för du får otäcka mardrömmar. Det är ett vanligt och känt fenomen att människor som ofta har mardrömmar hellre undviker sömnen än att uppleva hemskheterna i mardrömmarna. Men det däremot inte vanligt eller jag skulle säga normalt att ha många, ofta förekommande mardrömmar. Då och då händer det oss alla men mardrömmarna är egentligen ganska sällsynta. Det brukar finnas speciella orsaker till om man plågas av frekventa mardrömmar.

Och då kommer jag till det viktigaste. Tyvärr verkar dina föräldrar ha valt fel metod att hjälpa dig. Man kan varken beordra en person (barn eller vuxen) att sova ett antal timmar och ännu mindre är det ändamålsenligt att utfärda bestraffning om man inte "lyder". Det blir precis så som du säger -du blir mer stressad av detta "krav" som skapar ännu sämre förutsättningar för att kunna slappna av och somna. Jag kan tänka mig att det hos er som hos många andra familjer pågår en ständig diskussion kring mobilanvändning. Kanske har dina föräldrar en poäng med att telefonerandet försvårar för dig. Men det räcker inte som förklaring till mardrömmarna du har.

För att kunna få bukt med din "sömnfobi" tycker jag att ni ska kontakta BUP. Man måste först och främst komma på spåret av vad som kan ligga bakom att du plågas så mycket av mardrömmar. Vad finns det för oro hos dig, har det hänt något i ditt liv och liknande frågor. På BUP kan du också få rådgivning hur du kan hantera dina mardrömmar när de inträffar och så småningom minska din rädsla inför att somna, tekniker för att kunna slappna av. 

Om du absolut inte vill att dina föräldrar ska vara inblandade kan du också vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun. Du kan få effektiv hjälp där också för dina sömnbesvär. Anledningen till att jag ändå i första hand rekommenderade BUP är att det kan vara bra om dina föräldrar också får rådgivning hur de på ett bättre sätt kan stöja dig i dina ansträngningar att komma till ro på kvällen, utan infekterade bråk som stresar upp alla er i familjen. Om du vill kan du visa mitt mejl för dem och ni kan tillsammans komma till de BUP mottagning du geografiskt tillhör. Du kan ändå få egna samtal där om du så önskar men familjesamtal också

PS. Läs gärna den lilla artikel jag bifogar här om sömnproblem och lösningsförslag.