Lider periodvis av dödsångest

Hej, jag är 17 år och lider periodvis av dödsångest. Jag kan sitta med bultade hjärta och svettas ihjäl när jag tänker på att jag någon gång inte kommer finnas mer. Det är det absolut läskigaste jag vet och min rädsla att allt bara blir svart blir bara större och större. Vad kan jag göra för att motverka detta? Min klump i magen släpper aldrig.

Rädd

BUP svarar:

Hej!

Din rädsla delar du med många. Jag vet ingen som är oberörd av döden och det som väntar oss. Sen kan det förstås vara olika saker med döden som är skrämmande. För dig tycks det vara att just inte finnas till som skrämmer (även om du beskriver just det som ett mörker).
Andra skräms mer av själva dödsprocessen eller för att lida. Du tycks inte finna tröst i att det kan finnas ett liv efter detta, vilket en del gör.

Kanske att ett problem med rädsla för döden är att vi försöker beskriva tillståndet med de resurser vi har som levande, alltså med syn, känsel/känsla, hörsel etc. Om allt det är borta kan vi knappast uppleva döden.
Jag vet inte om det är någon tröst för dig men har du ångest inför tiden innan du föddes? Jag tror att det tillståndet är det samma som tiden efter att vi dött.

Många tänkare har uttryckt det som att döden ger livet mening. Döden som motsats till liv skapar mening. Om vi hade eviga liv skulle våra liv bli meningslösa. Det är också vår förmåga som människor och med den tankeförmåga vi har, att ha dödsångest.
Jag tror inte att katten som ligger i soffan och slickar sin päls funderar så mycket över meningen med sitt liv, om det finns ett liv efter döden. Den upplever knappast någon dödsskräck förrän den står inför en fara som kan ta dess liv. Och då är det knappast dödsångest utan mer rädsla och en upplevelse att vara hotad.

Din rädsla är inget psykiatriskt problem, så länge det inte styr ditt liv. Det är snarare ett djupt mänskligt problem som lyder ungefär: hur kan jag göra mitt liv värt att leva trots att jag vet att det en dag tar slut? Hur kan jag leva ett bra liv idag samtidigt som att jag vet att det inte är för evigt?
Så min fråga till dig är: kan du leva livet bra trots att du är rädd för utslocknandet?

Till slut vill jag tacka dig för ditt brev som också tvingat mig att tänka vidare kring det som även väntar mig liksom alla andra.

Jag önskar dig allt gott