Folk gaddar ihop sig

                                 Är ensam 

under hela min skolgång har folk varit i mot mig vet inte varför jag gör ju ingenting. När jag var mindre och gick på lågstadiet var jag mycket med min älsta vän. Vi hängde jämt i hop men när vi var med andra kompisar. och svarade på någon fråga och vi svarade olika så var dom alltid på hennes sida . sa att jag hade fel fast det var jag som hade rätt. (Det var oftas fakta frågor) för att hon är jätte smart och har lätt för sig i skolan.

och så har det alltid varit folk gadar i hop sig mot mig. det är alltid jag som ska ha fel alla tar alla andras sida. Så var det även på högstadiet med mina närmaste vänner.vi hade en chargång mot varandra som inte var trevlig över huvud taget. och det var alltid mig dom gaddade i hop sig mot. Det inkluderar min älsta vän. Men jag pratade med dom om det och det har löst sig.nu är vi bra kompisar igen och jag och min älsta kompis är fortfarande väldigt bra vänner. allting blev bättre igen mellan oss när vi började gymnasiet.

jag flyttade till En annan stad för att börja gymnasiet går 1. Jag tänkte att allt skulle bli bättre jag skulle få en ny start där ingen kände mig. Blev grovt psykiskt mobbad i högstadiet av en grupp idioter. Och då hjälpte det inte när mina vänner var så där.men i allafall när jag började gymnasiet i höstas trodde jag allt skulle bli bättre. till en början blev det de jag hittade vänner första dagen och vi blev ett gäng.

men efter ett tag började 2 av dom i gänget bli nära vänner. och det blev liksom som att dom bara pratar med varandra. dom bara såg varandra. men då fanns en annan kompis som var den första jag pratade med kvar . så jag var mer med henne jag försökte prata med dom andra också men det var som det bara var dom som fanns. Naturligt var vi fortfarande ett gäng och vi pratade med varandra. Men sen kom en till person in utan att jag märkte det och då blev jag ensam den sista övergav mig för en annan och så är det fortfarande.

vi är en grupp men en väldigt splitrad grupp. jag är i mitten sen är dom två och två. Jag hatar hon som tog min plats för att hon tar mina vänner ifrån mig och njuter av det. Jag har blivit som ett andra hands val och det tänker inte jag tåla jag har fått någ. Dom överger mig bara för någon annan. skiter om jag blir ensam. jag orkar inte mer jag har blivit tillräckligt sviken av dom. Jag ska byta skola. Det jag vill ha hjälp med är hur jag ska stå ut den här tiden som är kvar. Jag väljer att avlägsna mig från dom när jag inte känner mig välkommen .vilket är väldigt ofta men jag antar att det inte är någon lösning 

jag pratar ofta med mina föräldrar om det och dom är ett stort stöd för mig dom har alltid funnits där när jag måt dåligt vilken har och är väldigt ofta

snälla hjälp mig jag vet inte vad jag ska göra 

en ensam tjej

BUP svarar:


Hej och tack för brevet!

Så jobbigt du haft och vad länge det varit svårt för dig. Det låter i ditt brev, som du har blivit lämnad ensam att lösa dina problem med kompisar. Man skulle önska att det sett annorlunda ut och att du fått stöd och hjälp.

Du skriver att du blivit grovt psykiskt mobbad och min erfarenhet av att träffa de som råkat ut för mobbning, är att det sätter djupa spår i själen. Ibland så svåra att det kan vara svårt att inte se så gott som alla människor som ”onda eller illvilliga”. Man blir på sin vakt och det är kanske inte konstigt om man har haft svåra upplevelser och varit hotad som vid mobbning. Man kan kalla det för att man har utvecklat en allergi eller överkänslighet mot sociala relationer. Det betyder förstås att man också försöker hitta sätt att klara sig på och ibland kanske det inte blir de allra bästa lösningarna. I ditt fall undrar jag hur klokt det är att hålla sig borta från klasskamrater och att byta skola. Kan du hitta något hopp om att det skulle kunna bli bra i skolan du går i? Ibland kan förstås byta vara det ända rätta men om det går att förbättra situationen där du går kan det vara en bättre lösning.

Du skriver inget om andra som ger dig stöd än dina föräldrar (vilket förstås är utmärkt). Kanske att du skulle behöva stöd i skolan av någon som faktiskt befinner sig där och vet hur det fungerar på just din skola. Har du haft kontakt med skolkurator eller pratat med din mentor om hur du har det? Vem vet, kanske är det din ”allergi” som ställer till det eller också behöver du faktiskt stöd och hjälp för att få till det med kompisar.

Önskar dig det bästa!