Hatar mig själv så mycket

Hej!

Jag vet inte riktigt varför jag känner som jag känner men jag känner mig så oäkta. Jag känner mig ful och hatad av alla. Jag blev mobbad från 3an till 7an och nu när de äntligen slutat så är det som att jag mobbar mig själv istället. Alla kränkande ord de sagt till mig, att jag bara borde gå och dö och att jag inte är någonting värt. De säger jag till mig själv istället och vet inte hur jag ska sluta!

Har inga kompisar i skolan för släpper inte in någon, Litar inte på mig själv så varför skulle jag lita på någon annan? Har en stökig klass och har inte de självförtroendet att kunna skrika genom halva klassrummet för att komma till tals. Detta gör att jag ger upp och istället förblir tyst. Skolkar jätte mycket ifrån både skolan och lektioner. Trycker ut lärare och familj och känner mig liksom irriterad och arg så fort någon frågar mig hur jag mår och vill helst av allt bara vara ifred.

Slutade rida för någon månad sedan då jag tappat intresset och det ända jag gör nu är att låsa in mig på mitt rum och flyr in i ett spel vid namn Star Stable Online. Ja, jätte töntigt vet men det är de ända sättet för mig att slippa vara den jag är i irl och där av så blir de kul att chatta samt spela med andra spelare, liksom för att de inte vet vilken dum person jag är i irl!

Eftersom jag hatar mig själv så mycket så har jag utvecklat ett självskadebeteende som innebär överdriven hård träning, svält och att riva mig med vassa föremål. De är som att det är en röst inom mig som skriker på mig, liksom att jag inte får göra vissa saker, denna röst kan komma när som helst och den styr en del av min vardag.

Rösten trycker ner mig hela tiden och sedan gör det mig osäker. Jag börjar på riktigt tro att jag börjar bli galen, Är detta normalt? eller är det något fel på mig?

Alice

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Du undrar varför du fortsätter att mobba dig själv? Många som blivit mobbade gör som du. De tar till sig mobbarnas nedsättande omdömen och gör till sina egna. Det är så lätt att tro det är något fel på en när andra säger det och man så väldigt gärna behöver bli accepterad och omtyckt.

Du skriver i början att du känner dig oäkta. Kanske känner du dig oäkta just för du tagit till dig vad andra nedsättande sagt om dig och kanske det ändå känns som något främmande som du tagit in och inte riktigt gjort till ditt eget? Försök vara lite självkritisk också när du är kritisk mot dig själv!

 Det är lätt att förstå att din tillit till andra blir rubbad och att du för att skydda dig själv inte släpper in någon. Dock, föräldrar och kamrater som frågar dig hur du mår kanske ändå vill dig väl?

Jag tror du behöver höra andra röster än dig egen. Röster som inte är så fördömande och hårda mot dig och som inte trycker ner dig utan kan uppmuntra dig. Jag tycker du ska försöka prata med dina föräldrar om det går eller kanske kan du försöka börja prata om hur du mår med din skolkurator eftersom en del av dina problem visar sig i klassrummet och skolan.

Lycka till!