Jag är jätteblyg

Hej! Jag är en tjej på 13 år som har ett problem som alltid funnits med mig. Jag är jätte blyg och har varit det hela mitt liv men det har aldrig varit så jobbigt som det är nu. I fyran bytte jag skola därför att den skolan jag gick på hade bara upp till trean. Jag fick inte så bra lärare och det var speciellt en som jag avskydde så mycket. Jag har fortfarande den läraren nu i sexan och hon har fått mig att må så dåligt därför att hon har tvingat mig att prata inför klassen även fast hon vet att jag hatar det.

Allt började med att jag hatade att prata inför klassen och det är fortfarande så bara att jag nu får en annan känsla när det händer. Jag är rädd att jag ska säga fel men även att någon ska se hur mina ögon fylls av tårar, hur mitt ansikte blir rött och hur mina händer svettas och skakar. Jag har alltid ångest för att något sådant ska hända. Jag har till och med slutat att sätta upp mitt hår därför att jag vill gömma mitt ansikte bakom mitt tjocka hår ifall något jobbigt skulle hända. Jag har även börjat bli rädd för att prata med nya människor men även sådana som jag inte träffar ofta som exempelvis släktingar. Jag är rädd att handla i affärer och det blir extra jobbigt då mina kompisar vill åka och shoppa eller gå på bio inne i stan.

Det värsta är att mina lärare kommer att blanda de klasser som går i sexan nu till helt nya klasser till sjuan. Dessutom så kommer jag att få nya lärare i sjuan och det enda som snurrar i mitt huvud är om mina nya lärare kommer tvinga mig att prata inför klassen eller om jag hamnar i världens sämsta klass där jag inte har några vänner. Och om jag inte hamnar i samma klass som mina nuvarande vänner så kommer jag inte få några nya därför att jag inte vågar prata eller gå hem eller bjuda hem till mig några nya människor. 

Jag vet att det här säkert inte är så allvarligt men jag mår verkligen dåligt över att prata inför klassen och att prata med nya människor. Tack iallafall!

Blyg och rädd

BUP svarar:


Hej och tack för brevet!

Så bra du beskriver ditt problem. Det blir lätt att förstå din oro som du beskriver det. Till skillnad från dig tycker jag att det här är ett allvarligt problem. Det hindrar ju dig att visa upp dina fina sidor, det hindrar dig att ta den plats du är förtjänt av, problemet står i vägen för att du skall få utvecklas och blomma fullt ut.

Jag gissar att dina lärare pressar dig att prata inför gruppen i bästa välmening men att det för dig bara väcker ångest. Det kommer inte att hjälpa dig om du inte är med på att anta utmaningar och bättre förstå dig på din blygsel. Du beskriver så bra själv hur du gömmer dig bakom ditt hår. Det kommer troligen bara att göra problemet större eftersom det lämnar dig ännu mer utlämnad åt fantasier om vad andra tänker och tycker. Du kan knappast se så mycket av de andra bakom ditt hårsvall och då får fantasierna fullt utlopp.

Jag tycker att du skall söka hjälp för din blyghet hos oss på BUP. Eftersom det kan vara svårt att vara 13 år och dessutom blyg tycker jag att du skall ta hjälp av dina föräldrar att ringa. Beskriva ditt problem är du bra på så be mamma eller pappa att upprepa det du berättar.

Önskar dig det bästa!