Sex mot min vilja

Hej! 

Jag är en tjej på 20 år och har skjutit på mina problem under en lång tid och nu har det kommit ikapp mig. Jag har stark ångest, börjat skada mig själv, blivit extremt paranoid och har sömnsvårigheter. Jag skäms så mycket. Jag vet knappt hur jag ska förklara mig. Jag har under hela mitt liv haft mycket kompisar och det väldigt bra socialt. Under min tonårs period har jag fått mycket uppmärksamhet av killar. Min första riktiga pojkvän som jag blev tillsammans med när jag var 16 våldtog mig. Kunde vakna på nätterna av att han höll fast mig och hade sex med mig mot min vilja. Blev demprimerad och då var han otrogen sen dumpade han mig. Jag har efter den perioden i mitt liv förtryckt det och istället klankat ner på mig själv. Tänkt att jag är värdelöst, ful, äcklig, dålig flickvän och värdelös människa.. har nu svår ångest och dålig sjölvkönsla. Blir väldigt påverkad av min omgivning och haft aneroxia. Har nu börjat skära mig själv och mina tankar blir alt mörkare och mörkare. Jag har en helt fantastisk pojkvän som jag har varit tillsammans med länge nu. Han är verkligen en genuint fin människa och min trygghet. Men när jag får ångest börjar Jag klanka ner på mig själv och Jag blir misstänksam och ifrågasättande mot alla. Skär mig. Kan inte sova längre heller. Känns som det är någon i mitt rum som är ute efter mig. Är jätterädd när jag är ensam. Hallucinerar och hör saker. Vet att jag borde söka hjälp men jag är så rädd och skäms vet inte hur jag ska kunna uttrycka mig. Pratar inte med någon om detta. Har aldrig gjort. Det är ingen som vet förutom min pojkvän, som bara vet en liten del av historien. Och nu ska han flytta till ett annat land.. vet inte varför jag skriver detta. kan inte prata med mina föräldrar fast de är de finaste människorna i världen. De hade blivit så ledsna att jag ser så mörkt på livet. 

Hjälp

BUP svarar:

Hej!

Du har gjort en stor ansträngning och trotsat de känslor som tidigare gjort att du skjutit allt det jobbiga framför dig och skrivit hit. Det är starkt gjort och du har också tagit ett stort steg mot att få mer hjälp. För mer hjälp ska du ta, det här ska du inte fortsätta att försöka hantera på egen hand. Det finns bra hjälp att få. 

Du har varit med om svåra saker. Att han våldtog dig återkommande är en viktig del att prata och tänka mer om i samband med att du nu mår jättedåligt. Det han gjorde mot dig var fel på alla sätt. Att du nu inte sover, hallucinerar och hör saker ska tas på allvar och du ska inte vänta mer på att ta hjälp. 

Du är 20 år och det betyder att du är för gammal för BUP. På många ställen i landet finns det något som kallas för unga vuxna-mottagningar eller liknande. Jag tycker att du ska kolla på Vårdguiden 1177 och få kontaktuppgifter till den mottagning som finns där du bor. Du behöver inte oroa dig för att du inte kan berätta tillräckligt eller liknande. Berätta likt du gjort i ditt brev hit. Du kan ta det stegvis om du vill, men mörka inte hur dåligt du faktiskt mår. De som ska hjälpa dig behöver veta det för att kunna hjälpa till på rätt sätt. 

Du är 20 år så du behöver inte berätta för dina föräldrar om att du söker hjälp som personer under 18 år kanske behöver. Däremot låter det som att du behöver stöd från personer i din närhet och att du kanske ska berätta av den anledningen. Du behöver stöd nu när din pojkvän också ska flytta. Låt inte dina tankar på vad andra förväntar sig om hur du ska vara styra. Alla kan drabbas av psykisk ohälsa. Du bestämmer i vilken takt du berättar om saker och hur, men du ska inte låtsas att allt är bra när det inte är så. 

Du har många styrkor och ditt brev genomsyras av en kraft som tillsammans med professionellt stöd kommer kunna ta dig ur detta. Allt svårt jobb du kommer göra kommer att hjälpa dig att ha det bättre resten av livet.