Hysteriskt ledsen

Hej! Jag är inne i en djup deprission och har mycket andra probelm. Men jag undrar över en sak. Det är såhär att jag gråter nästan varje dag för att jag mår dåligt. Men vissa dagar när något litet hänt , och jag bröjar gråta för just det så kan det ibland bli så att jag får snabba bilder i mitt huvud från mitt liv,fina minnen med mina föräldrar, hemska minnen med mina föräldrar,saker jag gått igenom, hur stark jag vart helt ensam sen jag vart ganska liten och massa annat. Jag börjar gråta hysteriskt, skrika, ramlar om kull för jag knappt kan stå på benen för jag blir så hysteriskt ledsen, det här har bara hänt när jag varit själv som tur är så ingen annan har behövt undra vad det är jag håller på med. Men jag undrar vad det är jag håller på med? Det är just dom stunderna jag inte kan kontrollera hur ledsen jag blir och skär mig, dock så händer det inte jätte ofta. Men är det som något trauma som liksom kommer efter allt eller förstår ingenting? Önskar ni kunde hjälpa mig. 

Maskrosbarnet

BUP svarar:

Hej!

När du väljer orden "hysteriskt ledsen" tänker jag att du gärna vill men inte riktigt får kläm på vad det är som händer i din inre värld. Du nämner att du har "depression och mycket andra problem". Vilka de här "andra problemen" är skriver du inget om och jag anar att det kanske känns som alldeles för mycket att sammanfatta i ett mejl.

Det är jättebra att du ändå frågar och vill få vägledning i vad du skulle kunna göra för att så att säga "bli klok på dig själv". Trots dina till synes okontrollerbara gråtattacker har du uppenbarligen en inre styrka som du också antyder. Du ser att du många gånger varit stark även som liten och kunde själv hantera det som "du har gått genom". Du tänker också nyanserat när du ser både det goda (dina "fina minnen") och det svåra (dina "hemska minnen") i ditt liv. Det är jätteviktigt att du har denna mogna, realistiska syn i behåll. 

Men det är så för oss alla att om vi alltid behöver bära och lösa våra problem helt på egen hand kan vi uttömma våra energireserver. Vi behöver påfyllning och det kan vi få om vi delar på bördan genom att tala med någon. Därigenom får vi också en bättre förståelse för vad det är som försiggår, vad ligger bakom, vilka lösningar, strategier kan finnas för att lösa problemen. 

Är det tänkbart för dig att tala med någon av dina föräldrar? Finns det en chans att de blir förvånade och säger att de inte visste det men nu ska ni hjälpas åt att finna vägar ut ur ditt nuvarande känslotillstånd? 

Om du inte tycker att det är en möjlighet för dig kan du ringa till den BUP-mottagning du geografiskt tillhör. I din  ålder kan man göra det själv och det räcker om du sammanfattar varför du vill komma på så sätt som du skriver i ditt mejl. Du kan läsa i de bifogade skrifterna vad som gäller för tonåringar på BUP.  Ett annat alternativ är att du söker upp ungdomsmottagningen i din hemkommun. De kontaktar inte föräldrarna. Du kan också börja att chatta med någon på tjejzonen.se och få vidare råd och vägledning.

Jag vill uppmuntra dig att du tar tag i detta när det nu har mognat inom dig och du inser att du behöver hjälp. Ta nästa steg, följ något av mina råd.