Det blir bara värre

Hej

Det känns som att det inte finns någon mening med att leva längre. Alla hatar mig och de skulle knappt bli ledsna om jag dog. Jag har väntat så länge på att det ska bli bättre men det blir bara värre. Nu känns det verkligen som att jag inte klarar av att leva längre. Allting är bara så överväldigande och jag orkar inte hantera det. 

Jag har ingen att prata med. Jag kan inte prata med  någon i min familj på grund av att det är de som har fått mig att må så dåligt som jag gör. Och jag kan inte prata med skolkuratorn eller något sånt för jag har slutat gå i skolan. Det känns så ensamt att inte kunna prata om det med någon. Även om jag skulle prata om det med någon skulle de aldrig riktigt kunna förstå hur det känns för mig. Det känns som att inget kan hjälpa mig och att jag bara borde dö så att jag skulle vara mindre problem för folk. 

Jag vet onte vad jag ska göra.

BUP svarar:

Hej!

Jag vet inte vad som hänt eller händer i din familj som gör att du mår så dåligt. Det låter för mig som om hela familjen behöver hjälp, för om någon i familjen är så ledsen och känner sig så ensam som du gör nu, så är det hela familjens problem. Ibland kan hela familjen komma till BUP mottagningen. I så fall behöver du berätta för dem hur du mår, att du till och med känner att du inte orkar leva och att du behöver deras hjälp med att söka till BUP tillsammans. Ibland kan föräldrar bli annorlunda när de förstår att det är allvar och att deras barn verkligen mår dåligt. Men, jag känner ju inte dina föräldrar och vet inte om det är möjligt?

Jag tycker att det bästa skulle vara om du började med att ringa till BRIS, telnr 116111 och berättade för dem om hur du har det. Det är kuratorer som svarar i telefon och de kan lyssna ordentligt och ge dig råd om hur du kan göra för att du ska få det bättre. Du skulle också kunna gå själv till närmaste ungdomsmottagning och prata med någon där.

Jag vet inte vad som känns lättast för dig.

Du har så rätt i att du verkligen behöver prata med någon. Man ska inte vara ensam hemma och bara tänka för sig själv, det brukar bli så att man till slut bara tänker samma tankar och tycker att allt känns hopplöst. Även om du är orolig för att ingen kan förstå riktigt hur du känner dig så tänker jag att du kommer att träffa någon som i alla fall vill försöka förstå. Och om ni då kan ge tid åt och ha tålamod med varandra så kan den personen i alla fall förstå rätt mycket.

Att tänka tillsammans med någon annan brukar också göra att man kan se saker på andra sätt och se andra möjligheter och det gör att det inte brukar kännas lika tungt längre.

Du ska inte behöva vara så ensam, ring direkt, du kan få mycket hjälp.