Ska jag ta tankarna på allvar?

hej!

jag är en tjej på snart 17 år. Jag har mått dåligt i drygt 1 år, har haft problem med ångest, nedstämdhet, panikattacker, prestationsångest, stress, självskadebeteenden samt självmordstankar, där med har detta året vart allt annat än lätt att ta sig igenom. I vintras var tyvärr även utsatt för ett sexuellt övergrepp som jag nu försöker förtränga och acceptera- trots att jag mycket väl vet att det som hände inte var okej, men det är mitt sätt att bearbeta det själv liksom (sen är jag medveten om att det kanske inte är så hållbart det är att förtränga jobbiga händelser, men det är det jag orkar med just nu) 

Trots allt har jag dem senaste veckorna börjat känna mig lite gladare men mina självmordstankar är kvar. Jag tänker på döden och självmord många gånger varje dag och även fast jag vet att jag inte kommer göra något sånt så är det inte direkt några trevliga tankar som jag inte kan slå bort. Tillexempel när jag satt på flyget för två veckor sedan så började jag plötsligt tänka tankar som "om planet skulle störta nu så hade det inte gjort mig så mycket", eller när jag ska hinna med bussen kan jag springa över en trafikerad väg med inställningen "det går som det går". Jag hade kunnat rada upp massa med fler exempel på situationer när detta tankesättet slås på, men det jag undrar är om detta är något jag ska ta på allvar? Och så undrar jag om jag verkligen är på bättringsvägen när jag känner mig lite gladare men dessa tankar ökar? 

Philippa

BUP svarar:

Hej Philippa!

Du skriver att du mått riktigt dåligt under det senaste året och du har försökt hantera detta själv genom att försöka tränga bort dina svåra känslor. 

Jag tycker du ska ta på allvar att du så ofta tänker på döden och att det inte spelar så stor roll vad som händer med dig. När man förtränger svåra känslor kan de  tränga sig på så här och det blir svårt och tar mycket kraft att hantera.

Att tala med någon om hur du känner dig, hur du har det och hur du tänker kring detta skulle kunna hjälpa dig att må bättre.
Att helst vilja klara sina svårigheter själv beror ofta på att man är rädd att känslorna ska bli för stora och svämma över en om man börjar prata om dem. Men det är något den man samtalar med brukar förstå så att man kan tala om litet i taget under samtalet och i den takt man själv önskar.

Ta kontakt med skolkuratorn, ungdomsmottagningen eller BUP.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta