Som om något tungt ligger på bröstkorgen

Hej, i cirka 3 år har jag mått ganska dåligt. Jag tror att allt började i 5:an då min bästa vän frös ute mig(vet inte värför) och  i bland sa hon att vi var bästa vänner och ibland var hon bara elack mot mig, jag ville tro varje gång att vi var vänner men hon svek mig alltid. Jag trivs bäst med få vänner i taget, har alltid gjort och när jag tillslut inte orka tro mer så blev jag ensam, alla hade sina egna gäng och jag kände att jag inte passa in. I slutet av varje lektion så sprang jag till toan och grät. Hemma så skrek mamma på mig för att hon hade aldrig tålamod när vi plugga (cirka7 tim varje dag) Så jag ville aldrig hem, med läxor och allting blev jag stressad och ledsen, jag orkade inte mer. Jag ville bara försvinna, jag fick ibland självmordstankar. ( nu vet jag att jag har dyslexi)Nu är jag fortfarande ensam, jag har försökt ibland att skaffa vänner men orkar aldrig, har fått sämst självförtroende och självkänsla. Och när jag går till skolan är det som att jag sätter på mig en mask och ler fast egentligen ville jag inte gå till skolan. Jag pratar knappt med någon fören jag kommit hem igen. Mitt humör går upp och ner, det är att som mitt "bägare" alltid är fyld och om minsta sak händer blir jag jätte arg och vill bara dö och försvinn,och ofta cirka 4/5 gånger om dagen blir allting bara hemskt, jag får som "tanke-attacker" då allting känns meningslöst, hela tiden känns allt meningslöst jag tänker ungefär "vad är meningen med livet? Att vara glad... vad är meningen med att vara glad, ingen," då känns det som om något tung ligger på bröstkorgen och jag får ofta huvudverk eller illamående. Den känslan känner jag hela tiden(förutom ibland korta stunder på bara några minuter) men ibland kommer den i attacker mycket starkare och jag vill inte finnas. Har berättat vissa delar av detta för min pappa men orkar aldrig prata om allt, jag är rädd för att...det är jag osäker på. Kan jag ha en deprision? Eller är jag bara väldigt stressad? Vad ska jag göra? Hur ska jag våga söka hjälp? Borde jag söka hjälp?

orkar inte mer. Ännu bara en människa på denna planet.

E

BUP svarar:

Hej E!

Tack för brevet. Så jobbigt du har det och så länge det varit svårt.

Ja kanske att du skulle söka hjälp ändå. Har du försökt att prata med skolkurator? Jag tror att du skulle kunna ha glädje att få dela dina bekymmer med någon. Kanske att du också kan hitta någon lättnad i att dela problemen, kanske till och med en förändring till det bättre.
Du har ju försökt på egen hand nu i tre år så det kanske är dags att göra något annorlunda. Att ditt humör går upp och ner är inte att undra på-. Det blir ofta så när man har det tufft. Samma sak med huvudvärken och illamåendet. Du har själv gissningar om vad det kan bero på och det skulle vara bra om du fick prata vidare om det, tror jag.

Dröj inte med att söka hjälp för så här skall du inte behöva ha det.

Önskar dig det bästa

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta