Är jag körd?

Hej

Asså jag vet inte var jag ska börja, allt är bara superkaos just nu. Jag bollas runt så himla mycket mellan bup, beroendevården och soc för ingen kan/vill ta huvudansvaret för mig utan alla bara säger att det är någon annans ansvar. Jag har diagnoserna bipolär och adhd och sen så har jag också ett tungt missbruk. Min adhd diagnos fick jag när jag var typ 4 år gammal och att jag fick den när jag var så liten beror på att jag har "svår" adhd och fick medicin nästan direkt efter diagnos. Min adhd medicin tog jag varje dag i nästan 10 år så min adhd låg undangömd och förtryckt och allt var jättebra. Men när jag var typ 14 började jag bli deprimerad, jag mådde pissdåligt och vände mig till droger för att få må bra. Inte XX utan typ XX och sånt. När man mår dåligt skiter man i att man knarkar, allt man vill är att få må bra.

Jag tog en överdos (av misstag) och soc och beroendevård blev inblandade och det var jättenära att jag blev Lvu:ad. Men så fort bup fick reda på mitt missbruk tog dom bort min adhdmedicin. Det var ett stort misstag för det var då jag fick diagnosen bipolär fast jag är inte bipolär. Anledning till att jag fick diagnosen bipolär är för att jag har en jättesvår adhd som gör att om jag inte tar min adhd medicin så framstår jag som manisk fast jag inte är det och att jag är så lättdistaherad att det verkar som att jag inte vet vem jag är, vart jag är och att jag inte har något tidsuppfattning för att jag pratar så fort och byter ämne hela tiden. Jag hade fått Lvu men allt Soc såg var "bipolär" och tyckte att mitt problem enbart psykiatriskt. Beroendevården har avgiftat mig x antal gånger men så fort abstinenssymptomen är borta skickas jag tillbaka till psykiatrin för att jag är "bipolär", vilket jag inte är. Min påstådda "mani" gjorde att jag blev tvångsinlagd och fick testa varenda jävla bipolär och psykosmedicin som finns tills dom kom på att testa med min adhdmedicin igen och hör och häpna, jag blev "frisk" på bokstavligen en sekund.

Men sen fick jag en ny läkare i öppenvården som läste i min journal och det första han såg var "missbruk" och tog bort min adhdmedicin och la till massa bipolär mediciner igen. Det ögonblicket dog jag inombords. Jag försökte förklara men han hade redan bestämt sig och ju mer jag tjatade ju mer verkade jag vara en manipulativ missbrukare. En gång missbrukare, alltid missbrukare, trots att jag aldrig misskött min concerta, aldrig.

Jag hatar att jag behövde göra det jag gjorde men jag var tvungen att börja knarka igen. Tidigare hade det varit XX men nu började jag med riktigt XX istället för att jag måste. Jag måste verkligen, jag vill inte ha det så här, men annars kommer min adhd fram och allt blir verkligen superkaos. Jag hatar hatar hatar att varje morgon behöva spruta XX i min arm och sen ta lugnande på kvällen för att kunna sova men jag måste göra. Inte för att jag är beroende eller för att jag vill ha ett rus för jag får inget rus, jag känner mig bara normal. Jag har tänkt att jag kanske är bipolär men inga mediciner funkade förutom adhdmedicin och "manin" kom fram när jag slutade ta adhdmedicin och alla hade glömt hur min adhd var för att jag tagit min medicin så länge. Mina föräldrar är knappt delaktiga för jag bor i ett familjehem för att det alltid har varit lite strul hemma men det är ganska oviktigt i situationen.

Så om jag ska avrunda så handlar mitt problem om att jag inte får den medicin jag behöver och att jag skulle behöva få missbruksvård för att jag har mycket missbrukaretendenser men det får jag inte för att jag är "bipolär", allt är bara kaos, är jag körd?

LillTjackisen

BUP svarar:

Hej!

Vilken extremt svår situation du har. Du blir inte lyssnad på när du berättar om dina erfarenheter av att verkligen bli hjälpt av av din ADHD medicin. Jag önskar att jag skulle kunna säga att din läkare säkert kommer att lyssna om du förklarar, men du beskriver ju glasklart att du inte blivit det när du försökt. Dessutom bollas du fram och tillbaka och får inte någon ordentlig hjälp med ditt missbruk vilket du har helt rätt i att du verkligen skulle behöva.

Det finns något som heter SIP (samordnad individuell plan), vilket innebär att man kallar till ett möte med alla inblandade så att alla ska "dra åt samma håll". Vet inte om ni har haft det men annars är det något som du kan ta upp som önskemål, du har rätt till det. Då kan du argumentera och förklara för alla närvarande samtidigt hur det här blivit för dig. Man behöver ta ett samlat grepp så att du verkligen får den bästa hjälp du kan få.

Funderar på om du skulle kunna vända dig någon som kan följa med dig och föra din talan så att du inte blir avfärdad, det kan inte vara lätt för dig att vara så ensam när du ska diskutera din rätt att få adekvat behandling och inte bli bollad fram och tillbaka. Du har rätt att kräva vård för ditt missbruk.

Det finns en ideell organisation, Barnrättsbyrån, som du skulle kunna kolla upp och ringa till. Jag vet inte var du bor, de har kontor på Hornsgatan 83 i Stockholm, tel 08150222 och tar egentligen bara emot uppdrag om man bor i Stockholmsområdet. Om du bor någon annanstans i landet skulle du i alla fall kunna ringa och rådfråga dem om de kan ge dig råd om vad du kan göra.

Tänkte också på att du är bra på att formulera dig i skrift. Skulle det vara en möjlighet att skriva till läkare och andra behandlare och förklara hur du tänker?

 Du kan också vända dig till IVO, inspektion för vård och omsorg, det är dit man vänder sig om man är missnöjd med den vård man får (skickar med artikel).

Men du är inte körd! Håll ut och stå på dig, ge inte upp!