Står inte ut med mig själv och mitt helvetes psyke

Hej! 

Jag klarar inte av att strida mot denna psykiska ohälsan som jag har haft i flera år och det är depressionerna som är värst, panikångest uppstår och självmordstankar. Blir så ledsen varje gång eftersom när jag blir bra då är allt topp och jag verkligen börjar komma igång med saker som jag vill men sen är det att "man plötsligt trillar ner i en svart hål" Jag kan tyvärr inte prata med mina föräldrar om känslorna och mitt mående. Jag har även precis börjat på samtal hos BUP men det tar ju sådan tid. 

Jag står helt enkelt inte ut med mig själv och mitt helvetes psyke, riktiga humörsvängningar och min pappa blir så ledsen av att se mig må dåligt. Så har ni tips vad jag ska göra när jag mår som sämst och att jag vill bara försvinna? 

Jag skäms över att jag kan ha sådana perioder att jag inte ens står ut med mig själv överhuvudtaget. 

Hoppas att ni svarar så fort som möjligt. Tack för hand! 

Tips angående psykiskt ohälsa

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev som berör mig.

Du beskriver på ett väldigt levande sätt hur du har det med dig själv och det är inte svårt för mig att förstå att du har det riktigt tufft. Bra att du har påbörjat samtal hos oss på BUP. Jag förstår att det känns som om hjälpen kommer väldigt långsamt, när man har haft det jobbigt under lång tid är inte alltid uthålligheten den starkaste. Kanske är din behandlare också på semester just nu och det därför känns extra svårt?

Jag önskar att du kunde få slippa känslan av skam inför att du mår dåligt. Du är långt i från ensam att ha det så här och definitivt inte den enda unga person som mår dåligt. Det kan vi som arbetar på BUP intyga. Men jag vet att när man befinner sig i det djupa, svarta hålet så känns det så fasansfullt tomt och ensamt och vetskapen om att även andra har svårigheter hjälper föga. 

När de allra nattsvartaste stunderna kommer kan man bli hjälpt av att ha några knep att ta till. På sajten Snorkel finns massor av bra tips och råd på vad man kan göra när man är på väg att trilla ned i det svarta hålet. Jag rekommenderar dig att kolla in den och förhoppningsvis hittar du något användbart.

Ett tips är att fundera på om du om du har någon i din närhet som du kan ringa till om du behöver prata? Jag menar en kompis eller släkting eller liknande. Jag ser att du inte vill prata med dina föräldrar och så är det ganska ofta, av olika anledningar. 

Ett annat ställe som jag inte kan hylla nog är Tjejzonen där du kan chatta med Storasystrar som är väldigt bra på att peppa och stötta tjejer som har det svårt. I deras reklam står det till och med "Tjezonen- vi lyssnar" och det kanske är det du behöver?

I bland kan medicin hjälpa när man har väldigt mycket ångest. Vet inte om du har det i dagsläget, men annars kanske det kan vara en idé att ta upp frågan med din behandlare.

Jag vill att du ger dig själv och din behandlare en chans att tillsammans utforska vad som plågar dig och förhoppningsvis hitta en väg ut ur mörkret. En väg som kommer att göra dig starkare och mer rustad för framtiden. För livet kan vara tufft, men för det mesta är det gott att leva.

Var rädd om dig och fortsätt kämpa.