Hittar inte meningen med livet

Jag vet inte vad jag vill få ut av det här. Men jag tror att jag behöver hjälp. Jag tror  att jag är deprimerad, känner mig tom, arg, hopplös, oälskad och hittar inte meningen med livet. Jag vill ge upp, det känns så mycket lättare än att försöka komma tillbaka... 

Jag är bara så trött på att leva, jag kommer ändå inte lyckas  livet, ingen kommer sakna mig heller, kanske en vecka men det kommer gå över fort. Jag sprider ju ingen kärlek eller glädje just nu ändå. Jag misslyckas även men skola och med livet generellt, så vad är meningen med att jag fortsätter leva??

Jag vill bara gråta ut alla känslor men sen inser jag att jag inte har några känslor kvar eller några tårar att gråta ut, jag fäller en tår då och då men det är för att jag inte känner igen mig själv. Jag har alltid varit den glada, kärleksfulla tjejen men hon är borta nu. Den tjejen finns inte kvar längre och ingen verkar se det! Ingen ser hur jag mår. Så ingen kommer märka när jag är bort heller. 

Jag orkar inte kämpa just nu så vet inte vad jag ska göra..

Christina

BUP svarar:

Hej Christina!

Tack för ditt brev.  Du uttrycker känslor av nedstämdhet, ledsnad och av att inte bli sedd. Du säger att du misslyckas i skolan.

När det känns så här kan det vara svårt att veta vad man ska göra eller om det över huvud taget går att göra så att det blir bättre. Men det gör det. I brevet skriver du om hur det känns men inte så mycket om hur du har det omkring dig. De här tunga känslorna går att förstå i ett sammanhang.Vad är det som orsakar dina tunga känslor? Är det så att skolan kräver mycket av dig och du känner att det inte går så som du önskar? Och att du därför blir nedstämd? När man är nedstämd orkar man inte heller med kontakter med andra på samma sätt som tidigare och man kan då känna sig ensam och osynlig.

Du behöver få tala med någon som kan hjälpa dig få undersöka varför du mår så här och vad du behöver för att komma ur det. Vet dina föräldrar om hur du mår? Om inte, försök att berätta för dem.  

Tala också med din skolkurator, annars med ungdomsmottagningen eller första linjens barnpsykiatri på vårdcentralen. Jag skickar också med en länk om hur man kan få stöd online, ibland känns det enklare att prova där.

Det kan också vara bra att gå till din husläkare och ta några prover för att försäkra sig om att det inte finns någon somatisk anledning som t ex blodbrist till din trötthet.

Kom i håg att det inte alltid kommer att kännas så här, det kommer att bli bättre, men du behöver stöd nu så tveka inte att ta hjälp!