Jag hatar mig själv och mitt liv

Hej

Jag hatar mig själv och jag hatar mitt liv. Det går bra för mig i skolan men jag har inte längre någon lust att göra läxor osv. Det är jättesvårt att fokusera och jag glömmer bort saker jag precis har läst. Skolan är ett helvete.

Jag vill dö. Jag vill dö men jag är rädd för döden. Jag mår dåligt av skolan och alla krav och orkar inte längre. Jag har försökt att må bättre över mig själv, men det är omöjligt. Min kropp är jätteful och jag kan se mig själv i spegeln och bara vilja spy för att jag är så ful och äcklig. Ett tag hade jag problem att äta för att en av mina närmsta kompisar påpekade exakt det som jag tyckte var fel med min kropp. Jag har fortfaamde problem med mat och så fort jag äter vill jag bara spotta ut allt. Jag vill vara vacker men det är så svårt att känna mig vacker och jag försöker alltid att dölja min kropp med stora kläder. Jag hatar mig själv och allt som har med mig att göra. Min familj är jättejobbiga och jag tycker inte om de längre. Jag vill inte ha något med de att göra. De äcklar mig.

Jag mår skit och tänker bara på alla olika sätt jag kan ta livet av mig på. Jag brukar skada mig själv. Jag brukar tänka på om någon skulle sakna mig om jag dog och det svaret jag får i mitt huvud är ja, men jag har knappt några vänner så det skulle bara vara min familj. Jag blir alltid bortvald och är alltid "kompisars" andrahandsval. Jag hatar mig själv. Jag vill inte längre må såhär, men jag orkar inte försöka mer. Jag har fått hjälp av psykologer men inget fungerar. Det är så jävla mycket fel på mig. Vad ska jag göra för att jag ska börja tycka om mitt liv och äntligen vara nöjd över mig själv? Jag har pratat med min kurator men hen säger att mina problem inte är tillräckligt allvarliga för att jag ska få gå på BUP. Stämmer det?

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Du skriver  att  du har svårt både i skolan och hemma. Det kan vara så att de olika svårigheter du beskriver hör ihop på något sätt. Du skriver inte vad som är jobbigt hemma, men du uttrycker en stark känsla av att något är svårt. När man inte har det bra hemma kan det bli svårt att fokusera och fungera i skolan. Då kan man behöva hjälp med hur det är hemma i familjen, så att ens föräldrar kan stödja en på ett bättre sätt än förut. Det är något socialtjänsten brukar arbeta med.

Men det kan också finnas andra orsaker till att skolan är svår. Det är något att tala med mentor eller skolkurator om.

Du har talat med flera  psykologer, men det har inte hjälpt. Varför tro? Kan det vara så att du inte riktigt har kunnat berätta om hur du har det och hur du mår? Din kurator säger att dina problem inte är tillräckligt allvarliga för BUP och du undrar om det stämmer. Det är svårt att svara på detta utifrån bara ett brev, men brevet ger intrycket att du har det besvärligt. Du kan själv ringa till din BUP-mottagning  och höra vad vad de tycker.

BUP kommer också vilja träffa dina föräldrar, men du kan själv ringa och du kan få tala med någon ensam om du vill det.

Du kan också ringa till eller chatta anonymt med BRIS och få råd hur du ska gå vidare.

Socialtjänsten har en länk, koll på soc där man kan läsa om vad de kan göra där.

Och som sagt: skolan bör kunna hjälpa dig med att du har svårt att fokusera och arbeta där.

Du har en tuff tid nu, men det kommer att bli bättre. Du är snart vuxen och kan då bestämma mer själv om hur ditt liv ska vara.