Ska jag söka hjälp?

Hej! Jag vet ärligt talat inte hur jag kom in på er hemsida, men jag passar på att skriva en fråga när jag ändå är här.

Jag har mått dåligt psykiskt i runt två år. För ett år sedan var jag övertygad om att jag var deprimerad, idag skulle jag dock inte påpeka att jag är det. Jag är väldigt obrydd som person och för att inte tala om hur känslokall jag är. Jag bryr mig inte om vad någon tycker om mig. Men jag hatar mig själv. Jag är elak, manipulativ och gör allt för att det ska bli så bra för mig som möjligt. Jag är en dålig vän. Jag tror inte det ligger i psyket, utan att jag är såhär som person. Jag tror jag är såhär obrydd som jag är, för att jag ifall jag skulle bry mig om något eller någon blir det en svaghet för mig. Jag vill inte att någon ska se på mig som svag. Mina Bästa vänner känner bara till mina bra sidor, jag gömmer mig mycket bakom sarkasm och leenden. Jag kan ha roligt, jag kan skratta och skämta. Men det har inte gått en dag på nästan ett helt år, som jag inte tänkt på självmord, hur mycket jag vill skada mig och på hur en dålig människa jag är. Jag är en dålig dotter, som inte bryr mig om mina föräldrar skilsmässa. Jag har det bra i min familj, för det mesta. Dom bryr sig om mig, men Jag vill inte att dom ska göra det. Jag vill inte att någon ska bry sig om mig, inte ens jag själv. Ibland, när min ångest blir för stor, skadar jag mig själv. Jag skadar min kropp på olika sätt så som dricka alkohol, röka och skära mig fysiskt med ex rakblad. För att det lindrar min ångest för stunden. Jag kan skära mig och sedan duscha med öppna sår, senast jag gjorde detta fick jag vad jag tror var en panikattack, det hela slutade med att jag satt och grät på badrums golvet. Och jag är inte personen som gråter, det kan gå månader mellan de stunderna jag gråter. Jag känner en känsla av nedstämdhet, hela tiden, och har gjort det i flera månader. Jag tänker så mycket och pratar så lite. Jag vill inte må såhär, men jag har ingen motivation för att göra något åt det. Jag är rädd för mig själv, jag vet aldrig vad jag kan göra i vissa situationer. Jag kan inte hantera min ångest och har inte kunnat göra det på månader. Jag vet inte vad jag ska göra.

Min fråga, jag vill veta hur någon som inte känner mig ser på allt det här. Ska jag söka hjälp? För jag vet inte Vad jag ska söka hjälp för. 

Förvirrad

BUP svarar:

Hej!

Du undrar om du ska söka hjälp och på den frågan vill jag svara ett klart JA!
Du behöver inte må så dåligt som du berättar om i brevet eftersom det finns god hjälp att få. Utifrån det du beskriver tycker jag det är motiverat att söka hjälp och jag tänker då främst på BUP om du är under 18 år. Unga Vuxna-mottagning eller Vuxenpsykiatrisk mottagning om du är över 18 år. 

Jag förstår att du inte tidigare sökt hjälp, eftersom du inte riktigt vet vad du ska söka hjälp för. Jag tycker att du i brevet hit väldigt bra kunnat berätta om ett stort lidande och många svårigheter i ditt liv. Du beskriver också en mycket negativ självbild och du har dagligen tankar om att livet inte är värt att leva.

Det här är klara anledningar till att söka hjälp och det finns mer i brevet hit som är viktigt att ta upp i en behandling. 

Du nämner dina föräldrars skilsmässa och säger att du är en dålig dotter som inte bryr sig om den. Jag håller inte med att du är dålig om du inte bryr dig om den - det låter väl tvärtom skönt om det är så. Jag kan ändå undra om den inte på något sätt påverkat dig till att må dåligt? Det kan sedan förstås finnas många skäl till att du mår så dåligt som du gör.
Du skriver ingenting annat om dina föräldrar, men om du inte har berättat för någon av dem om hur du mår, så tycker jag att det vore viktigt att de fick veta det. Dina föräldrar har ansvar för att stötta dig även om de själva har problem på grund av skilsmässan.

Du visar i ditt brev att du har lätt för att uttrycka dig verbalt och berätta om din situation. Det gör att jag tror att du verkligen skulle må bra av en samtalsbehandling där du kan få uttrycka det som känns svårt för dig på olika sätt och få hjälp att gå vidare med livet.
Om det känns svårt för dig att berätta för någon om dig själv så kan du ju till en början visa det här brevet du skrivit hit. Den behandlare du träffar kan sedan utgå från det och hjälpa dig vidare i samtalet. 

Du berättar att du gömmer dig bakom leenden och sarkasm, men visar i brevet att du har en insida som är fylld av svåra tankar och känslor. Mitt råd är att du så fort som möjligt försöker få hjälp till att må bättre och det finns bra hjälp att få såsom jag skriver i början av brevet.
Jag skickar med lite artiklar och brev som andra ungdomar skrivit hit och som kan vara till hjälp.

Förutom BUP så kan du också söka hjälp på Ungdomsmottagningen eller chatta på nätet med Tjejzonen.

Önskar dig allt gott! 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta