Har förstört allt för att jag inte visste

Hej BUP jag är i den största deprimationen någonsin för att göra allt smått så börjar jag med allt som kan ha ledat till det här 1. När jag var liten tittade jag på porr kanske 9-10 och jag tyckte det var så intresant hur det bara funka så 2. min pappa lämnde min mamma när jag var ung som gjorde mig jätte ledsen 3. Jag är ganska säker på att jag har ADHD 4. jag visste inte att det var dumt. Jag börjar nu efter allt det här så en gång när min yngresyster sov så la jag mitt finger i hennes vagina och det har hänt några gånger nu och nu vet jag att det är dåligt och jag inte leva längre fast jag vill pågrund av mina vänner och familj i mitt liv men jag hatar mig själv jag sitter fast jag vill inte leva men jag vill och jag kan inte sluta ha dåliga tankar jag visste inte att det var så dåligt och jag ska aldrig mer göra om det och jag vet inte vad jag ska göra snälla hjälp mig. Jag är också född med ''En sjukdom'' som gör så att jag älskar nästan alla på gjorden liksom om jag skulle se någon bli slagen kan jag bli jätte ledsen om jag får något och tappar bort det kan jag gråta i timmar jag vet inte varför jag är en jätte känslig person men snälla du som löser hjälp mig jag vill växa och skaffa en familj och ha det bra mitt liv så så himmla bra förut MEN JAG MÅR SÅ HIMLA DÅLIGT NU Jag älskar min familj och mina vänner så hilma hilma mycket jag går på en egen skola med en egen lärare efter saker som har hänt på en annan skola och varje gång jag har lov så saknar jag min lärare jag älskar så många i mitt liv och det är det som gör så jag inte tar mitt liv men jag vill men jag vill inte jag sitter fast snälla hjälp jag vill bara att det ska bli som förut jag klarar mig inte längre till och snälla kan jag få en mejl som jag kan prata med någon med när som helst snälla och jag möter inte min pappa så mycket häller och det gör mig jätte ledsen också snälla hjälp jag äskar mitt liv men vill inte leva men vill jag vet inte vad jag ska göra snälla snälla snälla jag saknar mitt liv där borta vid 2003 2012 jag var så hilma glad med mina vänner som jag behövde flytta ifrån men möts med ibland snälla hjälp mig jag vågar inte prata med någon men jag kanske kan skriva lite till min lärare men snälla hjälp och jag vill gärna inte ha något svar typ att jag ska hitta en psykolog det får mig på så himla himla dåliga tankar snälla du hjälp mig föråt om det lät dumt jag vill leva mitt liv med alla mina vänner och familj men jag har försört allt för att jag inte visste om och nu är jag 14 och jag känner mig smartare nu än dom andra barnen min lärare säger också det men snälla hjälp älskar så mycket som gör så jag fortfarande lever men jag vill inte leva men snälla snälla snälla snälla hjälp mig.

Simon

BUP svarar:

Hej Simon!

Tack för ditt uppriktiga och ledsna brev. Det är tydligt att du har mycket som oroar och kanske skrämmer dig.

Du beskriver många områden som är viktiga och som du absolut behöver hjälp med. En del kan du kanske få hjälp med hemifrån, till exempel att få en tätare kontakt med din pappa. En del kan skolan nog hjälpa dig med, till exempel dina tankar om att du kanske har ADHD. Något hände på din förra skola, är du på det klara med vad det var?

Du har skrivit om vad du gjorde med din syster och  känner mycket ånger men du vet att du inte ska göra så igen. Jag undrar vad du menar med ”En sjukdom”? Menar du ett personlighetsdrag som innebär stor känslighet och inlevelse i andra? Eller menar du någon sjukdomsdiagnos?

Trots dessa svårigheter så har du också starka sidor som är viktiga. En sådan styrka är att du faktiskt vet vad som blev fel för dig med din syster. Tankar är inte dåliga, inte så länge de är tankar. Men man får inte genomföra allt man tänker, det kan göra andra illa och är förbjudet. Du har bra egenskaper för att lära dig saker och ting, det förstår också din lärare.

Du tänker att om du träffar en psykolog så får du så dåliga tankar. Men det behöver du inte oroa dig för. Psykologer vet att vi människor har både bra och dåliga tankar, det är helt normalt att ha det och det är vad vi arbetar med. Men de flesta människor tänker ofta inte på att det är så.

Du mår mycket dåligt men det betyder inte att allt är förstört. Jag tycker du ska söka dig till Ungdomsmottagningen där du bor för att prata om vad som blev fel och vad som är viktigt för dig att tänka på. Till exempel var går gränsen mellan vad man får göra eller inte göra. På ungdomsmottagningen träffar man behandlare som är vana vid ungdomar som gjort både rätt och fel, och som precis som du har det rörigt med alla känslor och mår dåligt av det.

Du kan gärna börja med gå in på sajten Killfrågor för att läsa om och få chansen att chatta om tankarna du har. Där är du anonym.