Känns som om alla är emot mig hela tiden

Känns som om alla är emot mig hela tiden

Hej, jag har nyligen börjat prata med bup och jag vet inte ifall jag ska säga om mina misstankar om att jag kanske har bipolär för jag mår extremt skit jag har varit på humör i kanske nån dag men sen kommer depressionen tillbaka jag vet inte om jag vill säga till hon jag pratar med på bup för jag är så jävla osäker jag vet inte vad som kan hända men det är nånting som håller tillbaka det. Allt började när jag var 8 då min pappa hade "aggressionsproblem" som gick ut på mig och sen fick jag självmords tankar och jag har försökt ta livet av mig ett par gånger när jag var 10 och sen en gång till när jag var 13 och jag har mått så dåligt att jag började ta droger för att försöka dämpa allt jag tänkte på shure det funkade men jag slutade ta droger för tyckte att det var ett dåligt sett att försöka göra allt bättre, jag gillar inget i mitt liv allt jag gör blir fel och så tror ingen på vad jag säger och det är ganska jobbigt att inte kunna prata med nån. Hatar skolan för varje gång det händer nåt (tex nåt stulet) så kommer dem till mig och skyller på mig och varje polisanmälan som kommer från skolan så står alltid mitt namn i det typ vad fan kan jag göra åt det har samt till soc, bup, familje enheten alla men dem gör inte ett piss åt det. Det känns som alla är emot mig hela tiden. Just nu letar jag efter ett svar och kanske nåt tips för jag vet inte ens om jag orkar leva en dag längre. Det jag skrev där uppe är början och anledningarna varför jag började må dåligt/sämre. Jag vill ha nån hjälp för jag vill leva men ändå inte menar jag vill inte göra så att min familj mår sämre en vad dem redan gör. En fråga också det här kanske låter töntigt men jag undrar om inte ni kunde göra nån sida/app där man kan prata med jämn åriga som också mår dåligt och som inte har vänner eller lever i ensamhet för jag lever ganska mycket i ensamhet och har inga riktiga vänner så skulle vara skit bra ifall ni kunde göra det till folk som kanske söker nån vän eller nåt.

och så är jag ganska paranoid vet inte om jag bara går igenom tonåren eller vad (menar allt jag skev :p) 

Jm

BUP svarar:

Hej Jm och vad bra att du skriver hit.

Tack för ditt brev där du verkligen lyckas berätta på ett bra sätt hur du har det med dig själv. Jag skriver "med dig själv" för du låter verkligen både ledsen och ensam. Att vara den där killen som alla skyller på och som liksom blir ett enda vandrande bekymmer är ingen rolig roll att bära. Det verkar som du och din familj har haft många kontakter, både med skola, socialtjänst och BUP. Har du fått möjlighet att prata själv med någon av alla dessa behandlare? För jag vet att om man som ung person sitter i ett rum  med en massa vuxna som ser en som en kille med problem så är det inte helt enkelt att berätta att man faktiskt både är ledsen och olycklig och hur jobbigt det känns att vara den som alla skyller på.

Jag skulle verkligen önska att du hitta någon klok och vettig vuxen som du kunde prata med. Kanske din behandlare på BUP är en sådan person? Om ni precis har börjat prata så kan det vara lite svårt att berätta precis allt på en gång, man vill ju känna att det är någon som går att lita på, eller hur? Jag tycker att när man träffar människor så kommer man ofta till en punkt ganska snabbt där man kan känna om det är en som går att prata med eller inte. Hur känns det för dig? Ibland kan det vara bra att ha skrivit ned lite punkter som man vill ta upp med sin BUP-kontakt för att underlätta själva pratet. Eller så skulle du kunna ta med dig det här brevet och be henne läsa, för du berättar verkligen jättebra här. 

Jag tycker det var en jättebra idé om en app där man kan prata med andra som inte har kompisar och känner sig ensamma. Tyvärr har inte BUP någon sådan nu, men förhoppningsvis kan vi utveckla en sådan i framtiden. Tack för tipset!

Jag brukar rekommendera Killfrågor, men jag såg att de har semesterstängt just nu. Du kanske kan kika in på deras sida ändå för det finns många bra länktips där. Annars finns BRIS som det både går att ringa och skicka frågor till.

När det gäller att prata med jämnåriga så är min erfarenhet att det går att hitta nya kompisar via olika intressen som man har, till exempel datorspel, idrott eller film. Har du någon hobby som du utövar och kan du i så fall kolla upp om det finns något forum som handlar om just det intresset? Det kanske inte är läge att börja prata om alla sina problem direkt i så fall, men så småningom brukar man ju bli lite mer personlig även med nätkontakter och då kan det kanske bli så att du hittar någon eller några schyssta nya kompisar.

Du verkar vara en både fin och klok kille, jag hoppas verkligen att det går bra för dig och att du hittar någon som kan hjälpa dig och stå på din sida.

Var rädd om dig.