All ork är slut

Jag orkar faktiskt snart inte leva längre. Jag har haft det rätt kämpigt i livet. Då jag var liten slog min pappa mig ibland. Jag har blivit mobbad i ca 8 år, ibland mer och ibland mindre. Jag har varit utstött och utan riktiga vänner så i åtminstone 6-7 år. Mina föräldrar har varit skilda en gång men flyttade ett halft år senare tillsammans igen och nu strider de varje vecka och jag är såå himla trött på det! Allt har blivit såå mycket värre sedan mitt ena syskon gick bort, ett och halft år tillbaka sedan. Jag gråter om kvällarna och dagarna- då ingen annan ser! Jag är så himla trött på allt och på mitt liv! Jag har skärt mig ett x-antal gånger, nu är faktiskt senast i april men har ärr kvar från ca 1 år tillbaka. Jag har ingen livsglädje kvar mer, all ork är slut. Jag försöker vara glad men ändå säger någonting mig att det är okej att vara ledsen ibland och visa det men jag vill inte visa det. Det finns en sak som glädjen mig- mitt sommarjobb som är att jobba inom äldrevården! Har superbra arbetskamrater så det är det inga fel på. Jag vill kunna känna att jag är värd att leva och att jag duger. Hjälp mig, vad skall jag göra för att må bättre? Jag har ingen att prata med och det finns inte en chans att jag någonsin skulle prata med mina föräldrar!

Sandra

BUP svarar:

Hej Sandra!

Jag ser i ditt brev att det är många jobbiga saker som hänt dig genom åren, och det fortsätter vara motigt på några områden. Så visst är det HELT OK att vara ledsen. Det är helt OK att känna sig trött och trött på. Och jag tycker att det är starkt av dig att skriva hit och moget att vilja ta hjälp!

Precis som du själv nämner, så är det ju så viktigt att prata med någon när man mår dåligt och livet känns tungt. Att prata med någon brukar göra det svarta lite mindre svart och göra så att dimman skingras en aning. Så jag tycker verkligen att du ska ta din vilja till hjälp på allvar!

Vad tråkigt att du inte känner att du kan prata med dina föräldrar. Fördelen med att prata med föräldrar är att de finns nära en, och kan stötta en i vardagen… och de förstår ofta mer än vad man tror. Men, om inte det funkar… finns det någon annan vuxen i din närhet som du litar på? Någon släkting eller präst eller tränare eller kanske någon kompis förälder? Annars tycker att du ska gå till ungdomsmottagningen. Där kan du prata med en psykolog eller kurator, och de kan slussa dig vidare om det skulle behövas. Kanske du även kan få lite tips och stöd om du chattar med en Storasyster på Tjejzonen.

Vilket sätt du än väljer, så vänta inte. Prata med någon så snart du kan. Det är det enda sättet om du vill börja må bättre och ändra din situation.

En sak till. När man har det tufft och inte mår så bra så är det en riktig styrka att kunna uppskatta det man faktiskt har. Det gläder mig så att höra att du trivs på ditt sommarjobb, och förmår att tillvarata de möjligheter och glädje det ger!

Och du, du är SÅ värd att leva. Och du duger SÅ FINT, precis som du är. Tvivla aldrig aldrig aldrig på det!