Tog steget och berättade allt

hej, jag har skrivit hit förut, och har nu tagit steget att prata med skolkuratorn. min kompis bad om en tid åt mig och jag gick dit idag. jag berättade allt. Att jag spydde, gått /går vill gå ner i vikt. berättade att jag gick ned några kilo i höstas, men då jag började äta så gick jag upp allt igen och började spy samt spy 3-4 ggr veckan.  samt att jag skar mig själv. 

Under samtalet som var 45 min skakade jag hela tiden. Jag hade hållit allt hemligt för mig själv, ljugit i över 1 år ang mat och hela mitt liv iprincip om hur jag mådde. berättade dock inte att jag får ångest över varenda måltid och inte känner hunger utan blir hungrig när jag ätit hur det nu hänger ihop.

pratade även hur jag har det hemma och hur de skulle reagera om det fick veta hur det var. (hon frågade först om de visste något- nej, om de visste någonting om att jag ville gå ner i vikt- nej och om jag trott de märkt något-nej) och jag sa det att de skulle bli besvikna, arga, missnöjda över mig. 

hon berättade att hon har tystnadsplikt, men även anmälningsplikt. men att hon inte kommer ringa hem nu efter första mötet, över helgen och så. Att jag inte behövde oroa mig för det. hon berättade att vi, om några gånger kan börja prata om hur vi skulle kunna berätta för mina föräldrar. att de måste få veta framöver. men inte nu. samt att om jag, efter att vi prata någon/några gånger behöver mer hjälp, så ska hon kontakta de som kan hjälpa mig. (Vet dock inte vilka hon syftar på)

hon satte in nästa tid redan måndag nästa vecka. asså om tre dagar(fredag idag) 

är orolig att hon är orolig och ifall det här är allvarligt... eftersom hon satte in nästa tid så fort...

vet int

BUP svarar:

Hej!

Du har tagit ett stort steg för att få mer hjälp och har gjort det på ett modigt och klokt sätt. Att det känns läskigt och väcker nya frågor samtidigt som du känner lättnad över att ha berättat är inte alls konstigt. Bra att du skriver nu när du känner dig orolig. Det brukar kunna vara ett bra sätt att hantera oron. 

Det låter som att skolkuratorn har lyssnat och förstått vad det handlar om. Hon har samtidigt varit tydlig med ramarna för er kontakt och det brukar också vara bra så att du vet om hennes ansvar och skyldigheter. Att ni ses och pratar mer låter som det bästa och att det inte dröjer för länge verkar också bra tycker jag. Kanske kände hon av att du samlat kraft för att börja berätta och att det är bra att fortsätta så snart som möjligt? Kanske hade hon en tid att erbjuda just då och varför vänta? Jag tycker inte att du ska oroa dig så mycket över anledningen till den snabba tiden utan fokusera på att det är bra att det inte går för lång tid. Om du känner att det går för snabbt så ska du säga det till kuratorn. Viktiga tankar som dyker upp efter ett samtal kan vara bra att skriva ner och ta upp nästa gång man ses. 

Att en skolkurator säger att hen kan hjälpa till om det behövs mer hjälp är vanligt. Då kan hen t ex skriva en remiss till BUP eller ta fram kontaktuppgifter så att man själv eller tillsammans med föräldrar vet vart man få fortsatt hjälp. I ditt fall låter det som att skolkuratorn tänkt att vart du bäst får mer hjälp kan hon tipsa om när ni hunnit prata lite mer. 

Fortsätt ta hjälp med hur du har det, det låter som ett bra läge att hitta rätt stöd!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta