Två syskon med särskilda behov

Hej! 
Jag har alltid funderat över detta.... Jag har två syskon med utvecklingsstörning och jag är mellanbarn och jag har alltid undrat hur det är med ett "normalt" syskon där man alltid kan vända sig till och gadda ihopa sig ifall det skulle vara något. Känns ont i hjärtat när alla andra kompisar har den möjligheten och här står man.. Hur stor är sannolikheten att jag är mittemellan, varför? Varför kunde inte min yngre syskon vara som mig? Blir så ledsen.. Och Ständigt varje dag måste jag hjälpa föräldrarna med enkla saker som typ alla andra föräldrar redan kan och dessutom har jag enormt mycket läxor att göra och måste sköta mig själv. När föräldrarna ber om hjälp som t.ex. facebook och såna enkla saker så blir jag irriterad och fly förbannad oftast alltid och det leder till bråk, VARFÖR?!! Behöver hjälp och hantera det, ångrar mig oftast efteråt men irritationen tar över varje gång. Jag förstår inte varför det är så, enda anledningen kan vara för jag är sjukt stressad med skolan, har INGEN egen tid, ingen energi, vill bara bort ibland och vara för mig själv. Och jag känner inte att jag vill prata med mina föräldrar om detta.. Det är inte många i min omgivning/vänner som vet om att mina syskon är utvecklingsstörda, det är bara dom som står mig närmast som vet, men oavsett hur mycket man berätta eller så känns det som ingen förstår mig, svårt och prata med personer som inte har "likadant liv". Jag behöver råd och tips och allt för att förbättra detta, just nu suger livet extra mycket. Tankarna och frågorna kring detta växer mer och mer för varje dag, önskar att man hade någon med samma situation som förstår en och som man kan prata ut med. Hoppas ni kan hjälpa mig lite på traven

Sletenledsentjaj

BUP svarar:

 Hej!

Att ha syskon med funktionsnedsättning kan verkligen vara tungt . Och du har två syskon med särskilda behov. Det måste påverka er familj mycket. Era föräldrar är kanhända tröttkörda och du som det mest  välfungerande syskonet förväntas kanske klara så mycket själv att dina egna behov får stå tillbaka i familjen.  Men du som alla tonåringar behöver också stöd och hjälp av dina föräldrar med olika saker. Kanske med skolarbetet som stressar dig och med en hel del annat.

Du får också hjälpa dina föräldrar med enkla saker och du blir irriterad. Det är inte konstigt att du blir. Det låter som du har mycket mer krav på dig, från föräldrar, syskon och skola än du får det stöd som du behöver. Att då bli irriterad när dina föräldrar vill ha mer hjälp är inte konstigt.

Du säger att du inte vill tala om för dina föräldrar hur det är för dig. Kanske är du rädd att de inte ska förstå dig. Kanske vill du skydda dem från din irritation och med att konfrontera dem med vad du behöver av dem eftersom de redan är belastade. Men dina föräldrar behöver ändå få veta hur livet är för dig och vad de mer kan göra för att hjälpa dig.

Det skulle vara bra för dig att tala med någon utomstående om detta. Dina syskon har säkert kontakt med habiliteringen. Där förstår man också hur det kan vara att ha syskon med funktionshinder. Det finns många andra i samma situation som du. Habiliteringen kan ha samtalsgrupper för syskon i din situation eller ge möjlighet till egna samtal. Du kan själv ta kontakt eller be dina föräldrar om hjälp.

Du kan också vända dig till skolkurator eller ringa eller chatta med BRIS.