Har varit på samma spår i fyra år nu

Hej, vet inte riktigt varför jag skriver det här då jag gjort det tusen gånger förut enbart med syftet att få bekräftelse för att sedan förneka det.

Jag vill helt enkelt inte fortsätta må som jag gör, det är så sjukt jobbigt och tidskrävande att hata sig själv. Men vet inte vart jag ska ta vägen, har varit på samma spår i nästan 4 år nu.

Jag känner mig konstant nere och hopplös, känns som att allt är en enda jävla ond cirkel som aldrig tar slut. Jag kan inte sova eller gråta, bara stirrar på en vägg och känner min livslust sjunka dag för dag (år för år).

Jag oroar mig över/för allt, speciellt när det kommer till mat och vikt. Det var med maten allt började, jag höll mig först under X kalorier per dag och sen bara minskade det. Till sist var jag under X per dag men jag vägrade att träna, då jag konstant kände mig utmattad och värdelös. Som att jag inte var värd att träna eller ens se bra ut. Vid denna punkt var min lägsta vikt X kg, och nu när jag tänker tillbaka så är jag jävligt stolt över det. Dock var min omgivning endast förvirrande då jag hade en vän som långsamt bara förstörde mitt liv (hon fick mig bland annat till att skära mig själv vid den ångest som uppstod efter jag ätit eller helt enkelt mådde skit).

Den där vänskapen gjorde jag iaf slut på och nu är hon helt ute ur mitt liv, men alla sår från hennes inflytande är fortfarande öppna.

Min vikt har växlat otroligt under de senaste 2 åren, på 1 månad kunde jag gå från att väga X kg till X.

Men nu: 15 år, 179 cm, X kilo (fortsätt..). Fick veta om ett hälsobesök som ska ske om ungefär 4 veckor och jag är nu på en sträng diet igen, och jag har aldrig varit lyckligare. Att lägga sig hungrig, att se vikten droppa. Så härligt, har verkligen saknat detta (gått ungefär 6 månader typ).

Min vikt har droppat till cirka X på tre dagar så det går FÖR långsamt, måste ner till X till hälsobesöket. Jag tränar nästan varje dag men tyvärr har jag migrän och detta hindrar mig från att träna ibland. Men med all denna ''nya förändring'', alla positiva känslor och hoppet som jag långsamt får tillbaka så kommer också allt ner hundra gånger värre. Den ångest som uppstår när jag ätit en sallad är absurt, jag kan bara tänka på hur jag kunde ha valt en paprika bit istället. Men grejen är att det har blivit problem med att spy upp maten, förut kunde jag fortsätta tills allt var borta men nu klarar jag inte längre än typ 3 minuter. Så när jag (oundvikligen) hetsäter så dubblas ångesten då jag inte kan spy upp den på samma sätt som jag gjorde förut.

Jag måste gå ner i vikt, men när jag äter liiiite för mycket så kan jag gå upp typ ett X kilo. Vet inte vad som händer med min ämnesomsättning egentligen, men poängen med den här jävligt långa (inte ens hälften av allt) förklaringen är: ska jag, på hälsobesöket, äntligen förklara mina bekymmer och fråga om råd? Allt jag velat göra sen allt började, alltså i 4 år nu, är att springa till närmaste vuxen och BE om hjälp. För jag är inte dum, det är nåt fel. Men jag förstår inte mitt eget psyke då jag så gärna vill höra en bekräftelse på att nåt är fel, för livet som jag lever varje dag FÅR INTE vara normalt. Denna verklighet får bara inte vara äkta.

Så min väldigt invecklade fråga: ska jag ''söka hjälp'' vid hälsobesöket? Behövs det ens? Är det bara jag som inbillar mig/hittar på/överdriver/tycker synd om mig själv?

Är det något fel på mig?

Lång normalviktig tjej

BUP svarar:

Hej!

Tack för brevet. Nu tar jag det sista först. Din fråga tycker jag inte är invecklad utan hur du tar dig fram till den. Det är klart att du skall berätta och söka hjälp vid hälsobesöket.

Det sätt du kommer fram till din fråga tycker jag verkligen visar på att du är på samma spår som du varit i fyra år. Du förmedlar mycket väl hur dåligt du mår (självskada, tankar och resonemang om vikt och utseende).

För att hitta ut ur det här och växla in på ett nytt spår tror jag du behöver hjälp. Och jag kan inte se ett bättre tillfälle att be om den hjälpen än på det besök som är inbokat. Jag antar att det är det som är meningen med att träffas.  Använd det!

Lycka till!

P.S. Jag tror inte att det något fel på dig, däremot verkar du ha det för jobbigt och när man har det så är det aldrig fel att be om hjälp. Jag tror de allra flesta människor har tillfällen i livet då det blir för tungt och man behöver andras stöd.

Tveka inte!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta