Vill få gråta i någons famn

Jag mår bra. Ja faktiskt. Jag älskar så mycket med mitt liv! Men på kvällarna, eller ja vilken minut som helst som jag sitter tyst för mig själv kommer tankar. Mörka, tunga, ogenomträngliga tankar. Plötsligt kan jag känna ett så otroligt sug efter att börja skära mig igen. Det knyter sig i magen och jag vill bara lägga mig och storgråta med kniven i handen. Men jag vet vad som händer då, så trots allt gör jag det aldrig, vilket jag i stunden känner mig otroligt arg över. Är så jävla feg som inte ens klarar av det! Det kan vara en tuff natt den dan men vaknar jag nästa morgon igen så är jag alltid glad. Är glad nästan hela dan, men plötsligt kommer tankarna igen. Jag vet inte varifrån de kommer, jag känner mig inte ledsen egentligen. Varför är det såhär?! Och inte kan jag prata om det heller. Nu säger ni "det blir bättre om du pratar, försök prata med din familj" eller nått liknande. Men nej jag kan inte. Det är som om jag efter att jag blev utskriven inte får va ledsen. Jag går inte på bup längre. Jag får inte tänka sådär längre. Ni behöver inte övertala mig om att det blir bättre om jag pratar, för det vet jag. Jag vill få gråta ut i någons famn. Jag vill att jag ska FÅ gråta. Men så fort jag är lite nedstämd är det alla vapen på en gång och mamma vill ringa bup. Jag vill inte tbx till bup! Jag ÄR INTE ledsen egentligen. Får bara tankar som jag inte kan dela med mig av och DET är problemet. Det känns alltmer som tvångstankar och suget blir större och starkare. Vad ska jag göra?! Gå till bup? Nej och säga vad, hur glad jag är? Svälja hårt och gå vidare? Nej jag orkar inte! Jag vill bara ha tillåtelse att vara ledsen ibland, slippa skämmas 

Ingemansland

BUP svarar:

Hej och tack för ditt fina brev.

Det verkar som du har haft en jobbig tid, men att du nu är i ett läge där livet faktiskt, för det mesta, är riktigt skönt att leva. Vad bra! Om jag har förstått ditt brev korrekt så är det just när du ligger i sängen och försöker somna som de mörka, destruktiva tankarna dyker upp och suget efter att skära dig själv blir starkt. Jag tycker det är riktigt starkt och modigt av dig att hålla emot lusten att skära dig, det är allt annat än fegt, tvärtom.

Eftersom, som jag förstår ditt brev, det är vid insomning som du har det som svårast så funderar jag på om det finns något du kan göra för att underlätta själva insomnandet? På nätet finns det otaliga råd och tips för människor med insomningsproblem, för du är inte ensam om att att ha det så här. Jag tänker att under den vakna tiden är det ganska enkelt att distrahera sig från svåra och mörka tankar. Det är ofta full rulle med skola, jobb, kompisar eller familj. När natten kommer och man ligger där och försöker somna så kommer tankarna till en utan att man har möjlighet att skydda sig från dem. Förstår du hur jag tänker?

Många människor med liknande problem brukar tycka att det är hjälpsamt att meditera en stund innan läggdags, för att så att säga, rensa ut tankar och känslor. Att sitta tyst i en stol och gå igenom dagens mödor och bekymmer, men också det positiva som hänt, är för många en förutsättning för god sömn. Andra tycker att lyssna på radio eller ljudbok på låg volym fungerar som distraktion och håller tankarna borta, är bra. Andra somnar bäst med TV:n på i bakgrunden, men det är inget som sömnforskare rekommenderar. På Snorkel finns det massor av bra tips på vad du själv kan göra för att somna bättre. Jag hoppas något av tipsen fungerar för dig.

Nu till din längtan efter tröst utan att för den sakens skull behöva ha mamma att kasta sig över telefonen och ringa BUP. Troligen är dina föräldrar väldigt glada över att du mår bättre, men samtidigt minns de nog hur det var när du mådde dåligt, och kanske är de väldigt oroliga för att du ska börja må dåligt igen. Tröst och en famn att gråta i är tyvärr inte så enkelt att hitta utan för närmsta vänkrets och familj, men jag vet att Tjezonen kan bistå med virtuella kramar och massor med tröst. Kanske kan vara värt att kolla in dem?

Hoppas mitt svar gav dig några tips. Var rädd om dig och fortsätt vara modig!