Hjälp, det är bara kolsvart

Mår jette dåligt ingen vill vara med mig det är bara mörkt kolsvart finns ingen utväg har dåliga tankar på Liv och Död ingen vill hjälpa mig vill bara somna förevigt och aldrig vakna upp eller kanske sluta och andas snälla hjälp/Linnéa är 14 år

Mår dåligt

BUP svarar:

Hej!

Det gör ont att läsa ditt brev. Det är kort men det framgår tydligt hur du känner dig. Eftersom du skrivit till oss så tror jag ändå att du någonstans hoppas att det går att få hjälp. Det är starkt av dig när tillvaron verkar så mörk.

Du skriver att ingen vill vara med dig. Tänker du på kompisar då? Vill du vara med dom? Det låter väldigt ensamt och sorgligt om du känner dig övergiven eller ratad. Har det alltid varit så eller drar du dig undan för att du mår dåligt?

Jag undrar också varför du skriver att ingen vill hjälpa dig. Finns det ingen annan som vet hur dåligt du mår? Föräldrar, kompis eller någon annan som du står nära? Har du inte berättat och har ingen märkt något? Det första som kan göra att man mår bättre är att få lasta av dom här tunga mörka känslorna. Det räcker en bra bit att bara att sätta ord på känslorna, det har du redan gjort i brevet, men också att uttala orden.

Du har vad du kallar dåliga tankar om Liv och Död och det hör ofta ihop med att må dåligt. Men det är också frågor som är existentiella, vad det innebär att finnas och att inte finnas. Vad är livet, hur är det när man dör? Sådana tankar är universella, människor har alltid undrat över detta och dom hör till livet. Jag vill inte förminska hur du tänker men jag vet att dom blir starkare och mer plågsamma när man mår dåligt. Också dom tankarna brukar kännas lättare om man kan dela dom med någon.

Som du ser så har jag många frågor i mitt svar. För att kunna hjälpa dig så behöver man veta mer om hur du har det med annat runt dig och hur länge du mått såhär. Du skulle må bättre av att ha någon att prata med. Därför föreslår jag att du pratar med någon vuxen som du kan ha förtroende för. Det bästa brukar vara att börja med föräldrarna men om du hellre vill gå en annan väg så finns till exempel annan släkting, skolkuratorn eller ungdomsmottagningen där du bor. Alla dessa ställen kan du kontakta själv utan att dina föräldrar är med. Du kan också komma till oss på BUP för ett första eget besök men för fortsatt kontakt hos oss måste du ha föräldrarnas medverkan i någon form. Utan att veta hur gammal du är så skulle kanske en konfirmationspräst kunna vara till hjälp med tanke på dina existentiella tankar – beroende på om du kan tänka dig ett religiöst sammanhang. Som du kanske vet så behöver man inte vara troende för att delta i en konfirmationsgrupp. Och det finns inte något  avgörande ålderskrav.

Jag bifogar också ett par länkar som kan vara intressanta för dig: Snorkel och Jourhavande kompis. Där kan du läsa och chatta anonymt. om dina tankar om att sluta andas känns akuta så kan du ringa Självmordslinjen 90 101.

Jag hoppas du orkar läsa detta långa svar. Och att något av alternativen känns ok att prova.

Varmt lycka till.