Allmänt ledsen

Hej. Jag har känt mig nedstämd och ledsen i flera månader i sträck. Inget har hänt och jag bråkar inte med någon. Jag är bara allmänt ledsen. Jag är inte nöjd med något i mitt liv och känns ibland som om jag ska ta självmord. Jag är rädd att jag ska ta självmord. Jag tänker mycket på min kropp, utseende, personlighet osv men jag är alltid ledsen. Har försökt prata med min mamma om det men vågar inte. Är det en depression? Vad ska jag göra?

Mandizzz

BUP svarar:

Hej Mandizzz!

Tack för ditt brev som är så ledset. Så som du skriver kan man känna sig utan att något ”särskilt” hänt eller att det finns problem på något annat sätt. Det känns tungt, men du har orkat skriva till oss. Starkt av dig.

Du skriver att du också försökt prata med din mamma och det är jättebra. Men du vågade inte, blev det för svårt? Är du orolig för hur hon ska reagera? Det händer att föräldrar blir överraskade, förskräckta, ledsna, förminskar eller förnekar problemen, vet inte vad dom ska göra. Det kan komma ”konstiga” reaktioner först för att så kan alla reagera när man blir överrumplad. Men även om det skulle börja på det sättet så brukar de flesta föräldrar sedan kunna vara till hjälp i stället. För, precis som du tänkte, så är det skönt att veta att man får stöd och hjälp av sin mamma.

Jag kan inte svara på om du har en depression, för att kunna göra det så måste man veta mycket mer om dig. Dina tankar om vad som händer i din kropp, hur du ser ut och vem du är innerst inne är viktiga. Många har besvärliga takar men det är alltid till bra hjälp att kunna prata om dom. Med någon, kompis eller förälder eller professionell, och ta del av deras tankar. På nätet finns några sajter som du skulle kunna titta på: Tjejzonen (där du också kan chatta) och Snorkel. Där finns massor av bra information. 

Jag tycker du ska försöka tala med din mamma först. Om det känns svårt så tänk igenom vad du ska säga i förväg. Välj ett lugnt tillfälle när ni har ostörd tid på er. Vad du ska börja med, vilka ord som känns bra att använda. Du behöver inte alls ha något ”manuskript”, bara tänka på hur du kan förmedla det som känns svårast. Du kan också skriva ett brev till henne om det skulle kännas lättare. Att gå till skolans kurator är ett annat alternativ. Hen är van vid ungdomar som har svårigheter på något sätt, och skulle kunna hjälpa dig vidare om det behövs. Du är också välkommen med din mamma till oss på BUP. Om dina tankar på självmord blir för jobbiga så kan du ringa Självmordslinjen 90 101.

Hoppas du får hjälp att hitta ut ur din nedstämdhet och kan hitta tillbaka till ditt tidigare liv.