Allt bara faller sönder i mitt liv

Hej, det känns som om allt bara faller sönder i mitt liv. Vet inte vad jag ska göra. Jag har börjat sova väldigt dåligt. Har alltid haft ganska svårt att sova för jag tänker så mycket på kvällen. Men nu de senaste 2 månaderna har jag fått som små panikattacker senare på kvällen. Jag börjar andas fett snabbt och börjar gråta av ingen anledning. För att kunna lugna ner mig så brukar jag lyssna på musik men jag kan inte somna till musik och får tillbaka mina "attacker" när jag stänger av musiken. Jag brukar somna vid 2-3 på natten. Dessa "attacker" kan även hända på dagen men det är inte lika vanligt och då är det mer en känsla som jag får. Jag kan inte beskriva den känslan.

Vad ska jag göra åt detta?

Jag har även börjat få tankar på att jag inte vill leva mer. Det finns ingen egentliga anledning men jag bara orkar inte mer. Jag känner att jag bara fördärvar för andra och att alla skulle haft det bättre utan mig. Jag är en person som ljuger väldigt mycket om små saker och de lögnerna blir bara större och större. Jag ljuger för att typ verka cool eller speciell eller rolig. och jag tycker det är jätte jobbigt att ljuga om saker egentligen men dt bara händer. Mina självmordstankar har minskat lite men inte helt. Jag hade bestämt ett datum för vilken dag jag skulle ta det. Detta var något som jag bara bestämde mig för att så ska det inte va. Men nu för någon dag sedan bråkade jag med min mamma och jag sa att jag inte ens behövde leva mer, då sa hon "gör inte det då". jag fattar att hin inte menade det men det var ändå jobbigt att höra när man haft självmordstankar i 1 månad.

Jag har inte berättat för någon vuxen men några kompisar vet. både folk jag snackar med dagligen men mest folk jag pratar via internet med. (jag har inte träffat dem via internet utan vet exakt vilka dem är, men de bor i andra städer.)  

med allt detta sagt är jag orolig att jag kanske är deprimerad. jag ser liksom livet negativt.

Har inte så många frågor för jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

förvirrad tjej

BUP svarar:

Hej!

Jag undrar lite över vad det är för tankar som kommer på kvällen och gör att du blir så ledsen och orolig? Det är ofta så att man kan trycka bort oro under dagen men just när man är själv på kvällen så kommer allt upp som man inte vill tänka på. Tankarna går runt och allt känns bara olösligt.

Du tar upp att du ljuger mycket för att du vill verka speciell och cool. Är det skamkänslor och rädsla för avslöjande som kommer om kvällarna? Det kan vara väldigt tungt och också kännas både värre och olösligare när man är ensam än när man har någon att prata med om det. Det kanske låter bara provocerande nu, men tillsammans med någon kan man man ibland så småningom till och med skratta åt lögner som man känt att man hellre dör än avslöjar. Du skulle också kunna fundera tillsammans med någon om vad det är som ligger bakom att det bara händer när du egentligen inte vill för att du vet att det bara blir jobbigt.

Det är bra att du har kompisar som du kan prata med om hur du känner. Men jag tänker att du även skulle behöva stöd av vuxna. Jag vet inte riktigt varför din mamma sa som hon gjorde, om det kan ha berott på att ni var mitt uppe i ett bråk? Om det finns en möjlighet att prata med henne (eller någon annan vuxen hemma) så tänker jag att du skulle ta ett tillfälle när det är lugnt och ni inte är mitt inne i ett bråk. Då skulle du kunna säga att du behöver prata med henne för att du är ledsen och har svårt att sova och tycker att du förstör för andra och känner att du inte orkar leva.

Om du känner att det är möjligt så kanske det blir en helt annan reaktion om hon förstår att det är på allvar och inte något som kom för att du var arg eller ledsen just då. Kanske att hela familjen skulle behöva hjälp, ni skulle kunna vända er till BUP tillsammans. 

Jag tycker i alla fall absolut att du behöver hjälp med dina tankar. När man som du känner att man inte orkar leva mer så ska man ta det på allvar. Du kan också söka till närmaste ungdomsmottagning. Dit kan du gå själv om du vill. Eller till kurator eller sjuksköterska i skolan. På nätet finns det också sajter som du kanske skulle ha hjälp av, jag skickar med lista. 

Ligg inte vaken själv och grubbla utan dela dina tankar med någon, Det brukar kännas lättare efter ett tag, du kommer inte alltid att må så här.