Orolig att jag utvecklat social fobi

Hej,

Jag är inte diagnostiserad, men har däremot varit hos BUP flera gånger akut. Nu är jag väldigt orolig att jag har utvecklat en social fobi som hindrar mig i vardagen. Det kan vara så enkla saker som att gå ut och jogga eller passera en skola. Tanken på att andra människor dömer mig för hur jag ser ut, om jag andas för högt, eller går konstigt får mig att ta långa omvägar för att undvika detta. Härom dagen försökte jag gå ut och jogga men fastnade i hallen istället då jag fick en ångest attack. Tanken på att människor skulle se mig i träningskläder blev helt enkelt för mycket.

Många av mina beteenden har antagits vara tvångssyndrom. Till exempel att jag alltid sänker volymen på musiken när jag går i trappor. Men nu börjar jag långsamt tänka att det snarare beror på att jag är orolig för andas för högt. Så klart är det en irrationell tanke (att jag andas högt) för det gör jag inte, men jag kan inte skaka av mig känslan. Vissa dagar får jag till och med andnöd på tunnelbanan.

Det känns som att detta blir värre och värre. Först för någon vecka sedan kan jag inte heller möta ungdomar i min egen ålder på gatan för att jag får en sån ångest. Jag vill inte att det förhindrar mig i vardagen och söker nu olika hjälpmetoder. Är det här social fobi? Hur kan jag göra för att må bättre? Bör jag kontakta någon för mer professionell hjälp?

Tack!

BUP svarar:

Hej!

Vad bra att du tänkt så noggrant kring hur det blir för dig för att försöka förstå mer.
Jag kan inte svara exakt på dina frågor kring om du har social fobi, tvångssyndrom eller hur man ska se på dina symtom.
Det behövs ett personligt möte med chans att ställa fler frågor för att diagnostisera.

Så jag svarar Ja på din fråga om du ska kontakta någon för mer professionell hjälp.
Du lider av hur du har det och beskriver att du fått svårare och svårare att klara av vardagliga saker som att gå ut t ex - så jag tycker att du ska ta kontakt med en psykolog. 

Du är klok som identifierar irrationella tankar och försöker att utmana dem. Det brukar ändå kunna vara svårt att klara helt på egen hand när bekymren är för stora.
Det är sådant som man jobbar med tillsammans i en samtalsbehandling.

Kontakta BUP där du bor (kontaktuppgifter finns här på bup.se) eller en psykolog på vårdcentralen (kolla på 1177.se) och beskriv så som du gjort i ditt mejl hit om hur du mår, vilka tankar du har och hur de begränsar dig. 

Jag bifogar även några texter med mer information som jag hoppas du kan ha nytta av. Bland annat kan du läsa mer om ångest och saker man kan göra själv.

Men som sagt, ta kontakt med en psykolog för fortsatt bedömning och behandling.