Nedstämd och kan inte sova

Hej, jag har kännt mig nedstämd i ungefär 3 år nu, har självskadebeteende från förr men det har minskat väldigt mycket på senaste tiden. Jag har inte haft större problem med sömn och skolan förr utan bara kännt att jag inte varit tillräckligt för någon (aldrig bra nog, gör fel vad jag en gör, värdelös på allt, känslan varför någon skulle vilja vara vän med mig så dryg person som jag är), men när jag flyttade med min familj dit jag inte känner någon alls och att skaffa nya vänner med dålig självkänsla gick inte bra alls. Så nu har jag övergått till att jag inte kan sova, jag kan inte fokusera på skolan alls, ibland kan jag inte äta då allt får mig att må illa o tappa matlusten. Jag får självmords tankar hur jag bara skulle kunna ta livet av mig och hur allt skulle bli så mycket lättare. Jag vet inte hur jag ska göra, jag kan inte prata med mina föräldrar för de förstår sig inte på sånt här..

Kakdeg

BUP svarar:

Hej!

Jag tror nog att många föräldrar förstår sig på psykiska problem av olika slag men kanske inte riktigt vet hur de ska prata och hjälpa sina barn/ungdomar. De vet inte hur de ska prata om det därför ingen har pratat med dem? Du kanske kan lära dem genom att tala om hur de ska vara för att kunna hjälpa dig? Kan kanske vara värt ett par försök? Annars får du söka någon att prata med på annat håll. Det finns många möjligheter.

Skolkuratorn i din skola ligger nära tillhands om du kommit ny till skolan. Eftersom det verkar som du mår ordentligt dåligt med sömnproblem, ätproblem och självmordstankar kan du också be dina föräldrar att ta kontakt med en vårdcentral eller BUP där du bor.

Att ditt självskadebeteende har minskat är starkt trots att du får uppleva nya påfrestningar när du flyttat. Det är aldrig lätt att skaffa nya vänner men dålig självkänsla kan försvåra det avsevärt. Hur blir du påverkad i kontakten och i ditt uppförande? Ibland blir det en negativ spiral så att man blir mer och mer osäker och tillbakadragen om det inte går bra .

Du verkar helt medveten om varför det inte går så bra men det låter som det är svårt för dig att stå emot dina negativa tankar om dig själv. Det är svårt att alldeles själv motarbeta negativa tankar även om man själv förstår att de inte är rättvisa och rimliga. Ofta behöver man någon som både förstår och stöttar. Jag tycker du ska prata med dina föräldrar om att du mår dåligt och behöver hjälp så att de kan hjälpa dig ta kontakt med en vårdcentral eller BUP - vilket du tror är bäst.

Ibland känns det omöjligt att prata med en förälder. Då kan det vara skönt att prata med någon anonymt. Det går att få hjälp och stöd online. Jag skickar med en länk om var du kan vända dig.

Tveka inte att söka stöd!