Har en konstant oro och ångest i kroppen

Hej , jag undrar bara om ni kan läsa detta och sen bara hjälpa lite fort vad det kan vara ? Jag ska söka hjälp direkt när jag kommer hem , men just nu är jag i Thailand och vill bara få något typ av tips. Jag är 17 år och går i första ring, jag ska försöka berätta detta så fort det går. Vill även tillägga att jag har pratat med mamma om detta, jag har en flickvän som gärna lyssnar och massor av vänner som jag kan prata med men inget verkar hjälpa för jag vet inte vad själva problemkällan är. Jag har alltid haft många kompisar och varit den "populära" men jag har alltid varit lite speciell även fast jag nästan aldrig visat det. Det började när jag var liten och jag var super pedantisk, jag kunde inte äta eller dricka om jag inte inspekterade alla besticken, taktiken och glaset i flera minuter, ( detta var innan jag ens hade fyllt 10) . Folk kunde knappt prata mot min mat utan att jag började gråta och satt under bordet, men ofta så övergick det till en manipulerande grej redan i sån tidigt ålder. Jag har alltid haft det lätt i skolan och aldrig behövt plugga hemma eller göra, men jag har alltid känt att jag har varit tvungen att ha ett beroende för att klara mig igenom dagarna. Jag har alltid varit noga med mina grejer och haft det kliniskt i mitt rum. När jag var 13-14 så blev allt 100 gånger värre , jag spelade mycket dator då. Under detta så misstänkte jag att jag hade lite inslag av Ocd eller nå slags av tvångstankar. Jag kunde knappt sova på nätterna, mitt huvud var alltid fullt med tankar och jag hade som en konstant panik ( jag låg nästan och önskade att jag skulle bli dummare så jag skulle slippa alla tankar). Jag kunde vakna mitt i nätterna och blev tvungen att gå in i min garderob och kolla så allt låg perfekt vikt, allt låg exakt med jämna kanter och att alla galgar hängde med samma avstånd från varandra. Sedan gick jag och kollade så min mus låg exakt rakt på exakt samma avstånd från tangentbordet, jag gick och blåste av allt damm från tangentbordet och stod med en trasa och försökte få bort allt damm från mitt headset och övrig utrustning. Detta hände väldigt ofta på nätterna men det hände flera gånger i timmen varje dag på dagarna, man kunde knappt spela med mig för jag satt bara och torkade av allt, blåste av allt damm från mikrofonen och gick o kollade så sängen var perfekt bäddad bakom mig. Allt skulle vara perfekt och man fick bara under speciella omständigheter vara i mitt rum, det tog hus i helvetet om någon satt sig i min säng och om någon ens rörde min datorutrustning så svartnade det i mina ögon. Detta släppte lite i taget när jag började kommat ut från rummet och började festa ibland på helgerna och träffa tjejer men lite satt fast ibland (och kan få sånna inslag även nuförtiden, det är sällan dock). Jag har också varit jävligt paranoid hela mitt liv, har trott att folks liv nästan går ut på att lura o blåsa mig (kan även få sånt idag) Har alltid som liten kollat varenda vrå i varje rum vart jag än gick och letade efter kameror, speciellt på toaletter . Har ibland tänkt om folk kan läsa mina tankar osv . Jag är jävligt paranoid av mig även fast jag endå tror det bäst av folk och ses som blåögd och naiv av min flickvän. Min flickvän använder ofta ordet psykos, för jag får för mig helt orimliga saker hela tiden från ingenstans helt utan grund och det påverkar mig som fan. Känns som att jag kan gå från en person till en helt annan person på 1 sekund. Jag har alltid setts som iskall och utan medkänsla fast det har börjat försvinna. Nuförtiden så är det mycket paranoida tankar, jag är konstant hyperaktiv och kallas för vandraren för jag går fram o tbx i huset konstant om jag är ensam(men är med min flickvän varje dag nuförtiden så då är jag lugn ) men nu t.ex i Thailand så går jag fram o tbx, kan göra det i flera timmar. Endå gången jag kan sitta stilla är om jag är fokuserad på något , typ lyssnar på en bra pod eller en bra film, men musik funkar inte oftast. På senaste tiden så har jag känt mig sö jävla tom, har en konstant oro och ångest i kroppen så jag kan knappt sova eller äta ibland, detta varierar också hela tiden men det har förstört hela min semester och kan inte leva med det på vardagarna, det tar över mig. Det enda som alltid lugnar mig och när jag är med mig själv , är min flickvän, hon är 3 år äldre än mig och vi kan inte vara ifrån varandra en sekund utan att jag blir helt galen av alla möjliga saker. Som tur är så tog hon upp att hon ville flytta in hos mig . Jag tror att jag håller på att bli galen, kan inte slappna av något med denna hjärna eller min konstanta oro/ångest. Generell ångest passar in perfekt på mig. Ni kan antagligen inte hjälpa mig nu eller svara på detta men det kändes bara skönt att skriva det, även fast jag inte skrev allt så var det något. Jag hoppade väldigt mycket nu och hoppade i tiden så allt kan se osammanhängande ut men allt är så svårt att förklara och kommer inte ihåg allt, eller när allt var, för det varierar och kommer o går hela tiden. Tack så mycket för svar!

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt långa och insiktsfulla brev som ger en mycket levande beskrivning av hur du mår och också hur du hade det som barn. Jag blir starkt berörd av den berättelse du ger och förstår att du haft stora svårigheter att hantera under åren.

Du börjar med att undra vad det kan vara. Jag förstår det som att du undrar över hur det kommer sig att du mår så dåligt och att du reagerar som du gör och jag ska försöka komma med några tankegångar jag får och hoppas att något av det ska vara till hjälp för dig. Du berättar att det i alla fall kändes bra att skriva brevet och det visar ju på, att ett sätt för dig att må bättre är att uttrycka det du har inom dig i skrift. Kanske har du lika lätt för att uttrycka dig muntligt. Är det så?  Oavsett hur det är med den saken så har du helt klart en förmåga att sätta ord på det du har inom dig och det är en mycket värdefull förmåga att ha när du bestämmer dig för att gå in i en behandling. Du skriver att du ska söka hjälp direkt då du kommer hem och det vill jag absolut uppmuntra dig att göra. Du kan kan säkerligen få god hjälp att lindra dina problem i behandling. Jag föreslår att du söker dig till närmaste BUP-mottagning och ber om en tid där. Om du närmar dig 18 år så kan det hända att de föreslår att du vänder dig till närmaste Vuxenpsykiatriska mottagning. På en del ställen i landet finns också mottagningar för Unga vuxna, men det kan BUP i så fall tipsa dig om.

Du är själv inne på att du led av olika slags tvång då du var liten. Fick du någon hjälp då? Märkte dina föräldrar av det? Det finns ju bra hjälp att få mot tvång ofta i form av KBT-behandling, som går att få på de flesta BUP-mottagningar och Vuxenpsykiatriska mottagningar.

Så positivt det låter med din flickvän och så härligt att du kan känna dig lugn när du är med henne. Jag förstår att du blev glad när hon föreslog att ni skulle flytta ihop. Jag kan ändå tänka mig att det också kan finnas en risk med att du blir alltför beroende av henne. Ni är unga båda två och risken kan vara att relationen inte klarar av att ett alltför ensidigt beroende. Om ni flyttar ihop så tror jag att det kan vara bra för er relation om du försöker vara själv utan henne korta stunder också, så ni båda kan ha lite parallellt eget liv också.

Du har det så kämpigt nu så jag hoppas verkligen att du snabbt hittar fram till hjälp så fort du kommer hem från din resa.

Det finns bra hjälp att få och du är värd den!