Hur ska jag säga det till mamma?

Jag mår jätte dåligt och är stressad hela tiden så jag klarar inte av att vara i skolan längre, skolan sätter jätte hög press på mig och har 300 timmars frånvaro och de är 1 termin kvar på hela 8:an och kommer få ännu mer och blir stressad av de, jag har haft självskadebeteende sen jag gick i 6:an, min mama vet om att jag skadar mig men nu tror hon jag har slutat sen 7 månader tillbaka om inte mer, men de blir bara värre och värre och jag har väldigt höga självmordstankar och jag har gått igenom rätt jobbiga saker i livet.... men som sagt på senaste tiden har jah bara varit i skolan 1-2 dagar i veckan och jag klarat inte av o vara där längre.... min mamma tror jag bara skiter i skolan och inte orkar gå ditt.... men jag mår så dåligt att jag inte klarar av o vara där just nu och vet inte hur jag ska säga det till hon för hon blir bara arg när jag vägrar gå till skolan, för hon tycker de är konstigt att jag klarar av och vara med mina vänner, men dom är de ända som får mig och må bättre, vet inte hur jag ska göra för min mamma är arg hela tiden för jag inte går t skolan och allt är bara skit just nu

Nathalie

BUP svarar:

Hej!

Det känns på tempot i ditt mejl hur pass stressad och pressad du känner dig! Det är jättebra att du frågar oss, men det är också viktigt att du lyssnar på mina råd som följer här.

Jag vet inte hur och varför denna stress började ta dig i sin makt. Det måste ha funnits orsaker till att du började skada dig. Problem och svårigheter i skolan med inlärningen? Konflikter hemma? Andra jobbiga saker som du antyder du har gått genom? Det kan vara olika saker - jag inte ens kan gissa. 

Det verkar så att din relation med mamma just nu inte är den bästa. Du känner inte att hon förstår någonting av dina svårigheter. Det är naturligtvis helt olika saker att koncentrera sig på skolarbetet och känna kraven i skolan jämfört med att sitta avslappnad med kompisarna.
Man kan inte jämföra dessa saker och säga att om du klarar av att göra det sistnämnda då ska du också klara av det första, som du säger att din mamma säger. Finns din pappa med i ditt liv? Är det möjligt för dig att prata med honom? I så fall kan det vara värt att göra det. 

Men även skolan har ett ansvar för din skolgång. En sådan hög grad av frånvaro måste tas upp i skolan med föräldrarna eller med din mamma om det är hon som har vårdnaden.
Låt oss gå över till det praktiska. 

Jag rekommenderar att du så snart som möjligt talar med skolkuratorn och säger precis så som du har skrivit. Du kan visa ditt mejl och mitt svar för honom/henne om det underlättar. Kuratorn kan hjälpa dig att tala med din mamma och ett möte med kuratorn och dina lärare måste till för att se över din skolsituation.
Vad är det för hjälp och stöd du behöver i skolan för att klara av kraven?

Om du har en lärare som du har förtroende för kan du börja hos honom/ henne på samma sätt som jag rekommenderade här ovan. Jag tycker att ett sådant möte och en konkret planering för hjälp och stöd i skolan är en absolut nödvändighet. Det kan göra att din mamma bättre förstår problemens natur.

Du kan också vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun för att få hjälp med att reda ut olika delar i din stress och inte minst för att berätta om de "jobbiga sakerna" som hände i ditt liv. Det är viktigt.  

Men detta ersätter inte det nödvändiga steget till skolmötet, utan kan vara en möjlighet för dig att bättre förstå dig själv och vilka svåra upplevelser du bär på från tidigare år i ditt liv.

Att bara fortsätta med stressen och självskadebeteende leder ingenvart, det tror jag du inser själv. Risken är att du blir mer stressad, deprimerad, arg och då kommer sådana tankar om självmord som plågar dig. Sök hjälp nu! 

Tills allt det jag sagt blir av, kan du få akut hjälp för självmordstankar och förtvivlan på nätet eller per telefon. Jag bifogar en lista här.