Hatar väntrum och kan inte prata med någon

Hej.

Jag skrev förut om att jag tänkte ta mitt liv . Och ni sa att jag skulle gå till ungdomsmotaginingen eller prata med någon i telefon. Båda är dumma förslag. För det första så hatar jag väntrum så jag tänker fan inte gå till ungdomsmotagningen. Och jag sa att jag inte är bra att prata med andra personer så vad får er stt tro att det skulle va en bra idé att ringa och prata med någon?

Och jag är skitdålig på att förklara saker så telefonsamtalet skulle ungefär bli såhär

Nån person> Hej.

Jag> Eh . . . hejsan.

Nån person> Så varför har du ringt?

Jag> Ehhhhhhhhhhhhhh 

Inre monolog :

"fan i helvete det är en jävligt bra fråga. Fan svara inan det blir en pinsam tysdnad. Fan vad ska jag säga. Helvete, jag visste att dethar var en jävligt dålig idé."

Jag> Uhm, hejdå

*lägger på*

Ja. Det är så illa :/

Jag vet inte vad jag ska göra. Måste jag ens göta något. Och förresten punkt 3 är väl ändå ganska självklar. Om jag är död så kan du inte prata med mig, men det är också lite det som är grejen. Och helt ärligt så är det nog inte många som skulle bli ledsna om jag dog. Hursomhelst så har jag börjat skära mig men inget känns anorlunda så jag slutade (jag fattar inte varför folk tycker att det är svårt) Om dethar brevet också blir jävligt konstigt är det för att jag skriver det kl 4 (jag vet att det är jävligt dumt att vara uppe så sent men om jäg är det så hinner jag bara sova ett par timmar vilket betyder att jag inte hinner drömma och jag drömmer hela tiden en mardröm och jag vill undvika den för den tar liksom tillbaka gamla minnen som jag helst bara vill glömma.) 

Det kanske inte direkt är en fråga men som jag sa klockan är 4 och jag kan inte skriva normala texter mitt i natten 

(Om ni svarar på dethar (vilket ni troligtvis inte kommer att göra med tanke på hur idiotiskt jag formulerar mig) så ge den ingen konstig titel som "Jag saknar min familj". Förlåt men det är ingen bra titel. Ge den en rolig titel. Och redigera bort dethar så folk inte fattar hur titeln blev som den blev.)

Hejdå 

BUP svarar:

Hej!

Jag förstår att du behöver hjälp men är arg och förtvivlad för att du tänker att man måste kunna prata och beskriva och formulera sig för att få det. Men du kan skriva och du kan förklara bra i skrift, det är absolut inte idiotiskt formulerat fastän det är skrivet framåt morgonen. 

Det du beskriver som en återkommande mardröm som tar tillbaka gamla minnen låter för mig som att du varit med om plågsamma saker som fortsätter att jaga dig. För en del blir det som "flashbacks", mycket starka minnesbilder som plötsligt faller över en. Ibland lyckas man stoppa undan tankarna under dagen men när man somnar kommer de i drömmen eller dyker upp precis innan man ska somna.

Om du absolut inte kan prata varken med föräldrar eller någon annan så kanske det är en möjlighet för dig att söka hjälp på nätet? Jag skickar en artikel där det finns flera exempel på sajter dit man kan mejla eller chatta. Särskilt om du känner att du inte orkar stå emot tankarna på att ta ditt liv, då kan du vända dig till Självmordslinjen, de har öppet för mejl och chatt dygnet runt. Du har en styrka i din berättarförmåga, den kan bli en väg för dig att kunna få hjälp. Ta den, låt inte rädslan ta ditt liv ifrån dig.

Sen är det också så att du verkligen inte är ensam om att tycka att det är svårt att prata om sitt inre. Det är ofta så att man behöver hjälp och att man får det genom att behandlaren ställer frågor som gör det lättare, det är inte bara ditt ansvar. Och det finns hjälp som mildrar plågsamma minnen och får hjärnan att hantera dem på ett bättre sätt.

Hoppas rubriken är okej?