Rädd för mig själv

Hej jag är en tjej på 13 år. Jag mår jättedåligt och känner mig ensam i skolan och att ingen älskar mig, jag tycker också att jag e ful,korkad och mycket annat. Jag har också funderat på om jag har en depression för i min skola har YAM varit och när de pratade om depression kände ja att alla "symptom" passade på mig. Jag har även svårt att koncentrera mig alltså jag kan inte vara still i fem sekunder och blir irriterade,sur och aggressiv av minsta lilla. Jag har under några veckor mått såhär och känner nu att jag inte vill leva mer och jag har tillockmed planerat hur jag skulle kunna ta mitt liv och jag har blivit rädd för mig själva nu. Snälla hjälp mig vet inte vad jag ska göra.

Batman

BUP svarar:

Hej!

Du har uppenbarligen en rätt så jobbig period i ditt liv. Mår man så som du behöver man få stöd och hjälp. Att du frågar oss vad du ska göra är ett viktigt steg, jättebra att du har tagit det,

Du skriver ingenting om hur du har det hemma, hur det kan komma sig att enligt dig "ingen älskar dig". Gäller det huvudsakligen kompisar och klasskamrater? Men menar du verkligen att dina föräldrar inte heller gör det? Och ingen annan släkting heller? Tänk efter - stämmer det?

Hur som helst vill jag säga att när ett barn mår så dåligt som du, när ett barn har en sådan negativ självuppfattning så behöver man veta mer om relationen med föräldrarna och andra viktiga personer. Det är också viktigt att tänka på vad det är som inte funkar i skolan. Om man är stressad av läxorna, om det är svårt att uppnå resultat man vill uppnå och vad är det som hindrar dig i det. Det räcker inte att räkna upp olika "symtom". Man kan vara nedstämd och känna sig "värdelös" av många olika orsaker.

För att reda ut allt detta behöver man prata med en vuxen. Bäst är, om det möjligt, att börja med sina föräldrar. Vad vet dina föräldrar om hur du mår och vilka problem du har? Vad tror du de skulle säga eller göra om du berättade för dem och bad dem om hjälp? Om du kan tänka dig att de lyssnar kan ni kanske reda ut en del på egen hand så att du känner dig älskad och uppskattad av dem och må bättre redan av det. Eller ni kan tillsammans ringer till den BUP-mottagning som du tillhör (adresserna är på vår hemsida) för att komma på samtal. Det kan man ha tillsammans med föräldrarna men även ha enskilt samtal utan föräldrarnas närvaro. Avgör själv om denna väg är möjlig för dig att prova.

Om du tycker att det är helt omöjligt att tala med dina föräldrar så tycker jag att du ska söka upp kuratorn eller skolsköterskan. Berätta utan omsvep hur du tänker om dig själv, vad det är för problem du har, nämn även att du har självmordstankar. Du kan få direkt hjälp av dem eller kan de hjälpa dig vidare på ett eller annat sätt.

Du kan helt på egen hand vända dig till ungdomsmottagningen. De kan mycket om ungdomars problem och kan ge mycket stöd och hjälp. På nätet kan du chatta med någon till exempel på tjejzonen.se

Det viktigaste är att du söker hjälp. Det händer att man har en jobbig period i sitt liv och det är ganska vanligt att man börjar nedvärdera sig själv, ser bara sina svårigheter och det kan leda till att man så att säga "tappar livslusten". I sådana lägen är det oerhört viktigt att man inte går bara runt-runt i sina mörka tankar utan det finns någon där som hjälper en att lyfta upp sig från denna grop.

Du ska leva, du ska hitta dina glädjekällor, jag är säker på det - följ bara något av mina råd.