Tänker varje dag på hur jag ska avsluta allt

Hej! Jag har länge mått väldigt dåligt, men känner att det börjar gå lite för långt nu... Tänker varje dag på hur jag ska avsluta allt, när och var osv. 

Känner att jag skulle behöva hjälp, men kan inte själv skaffa den.... Har tidigare blivit erbjuden hjälp, men stötte bara bort alla som försökte hjälpa. De gångerna folk försökte hjälpa, ville jag inte ha hjälp. Nu vill jag, men rösterna i huvudet ser till att jag inte själv skaffar hjälp, så vet inte riktigt vad jag ska göra nu... Det är mitt fel att ingen vill hjälpa längre, men skulle behöva den nu.... 

Hemma tror förälder 1 att allt är frid och fröjd, men egentligen är det tvärtom. Har en dålig relation till förälder 1 oxå, som jag bor med.

Har alltid tidigare varit social, men nu går det tom dagar då jag inte pratar alls i skolan. Periodvis sover jag ingenting (ca 2-4 h per natt), medans andra perioder sover jag sjukt mycket utan att ha energi. 

Har också typ slutat bry mig om skolan. Gör typ det som jag kan utan att behöva anstränga mig för mycket, för har ingen energi. Kan vara hyper och ha energi, men har typ ingen motivation. 

Jag skadar mig ofta genom att skära mig, inte grovt men mycket. Har börjat bränna mig. Skadar mig på andra sätt också. 

Har en ätstörning (typ EDNOS). 

Har haft en lite jobbig uppväxt (skilda föräldrar som bor i olika länder och fick bara träffa min förälder 2 (min favorit förälder) famiij på loven, men inte alls längre) vilket har varit grunden till att jag mår dåligt, men har mått dåligt så länge så nu mår jag skit över andra saker som inte rör familjeproblemen. 

Drömmer ofta mardrömmar om att favorit förälder dör. Drömmer oxå ofta om att jag tar mitt liv. Ibland lyckas jag, ibland inte. De bästa drömmarna är då jag lyckas. 

Har aldrig försökt ta mitt liv, men har planer på det och håller på att skriva mina hejdå brev. Det ska iaf hända inom 2 månader. Ska inte uppleva min 16 födelsedag. Det är dels därför jag inte bryr mig om skolan oxå... Har ingen motivation, men kommer inte heller behöva betyg om jag kommer vara död. 

Så vet inte vad jag ska göra.... Vet att jag behöver hjälp, men kan inte själv skaffa den och alla har slutat försöka pga att jag stötte bort dem. 

Förlåt ifall texten var lite rörig eller något liknande.... Hoppas du förstår.....

Hopplös

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Vad bra att du skriver till oss när du är bekymrad och inte riktigt vet hur du ska göra. Att du tidigare inte tog emot hjälp som erbjöds hindrar på intet vis att du kan och kommer att få hjälp nu. Det är hur du mår nu som är det viktiga och inte vad som hände förut. Du behöver inte vara bekymrad över denna sak och dina röster kan du be hålla tyst för de verkar inte kunna hjälpa dig just nu. Däremot skulle det vara bra om du kunde berätta för din förälder att du inte mår bra utan behöver hjälp nu för hen behöver förr eller senare bli informerad för att du ska få bra hjälp.

 Jag vet inte riktigt vad det betyder när du säger att du inte själv kan skaffa hjälp. Du har kunnat skriva till oss. Jag tror inte att du behöver göra så mycket själv för att få hjälp. Om du tar med dig ditt brev till oss och vårt svar och ger till skolkuratorn kommer hon säkert hjälpa dig på alla möjliga sätt omedelbart. Du kan gå akut till en BUP-mottagning och berätta att du har självmordsplaner och de kommer prata med dig och hjälpa dig så gott de kan. Ingen kommer att stöta bort dig bara för att du upplever att du stött bort dem tidigare.

Det finns några andra bra saker du kan göra också. Du kan ringa Bris och prata anonymt med en kurator på Tel. 116 111 eller du kan ringa Självmordslinjen Tel. 90 101 och också där prata med någon anonymt.

Din text var verkligen inte rörig och det är lätt att förstå att du vill och behöver hjälp nu. Du skriver att det är ditt fel att ingen vill hjälpa nu. Där har du fel. Det finns många som både vill behålla dig levande och som vill hjälpa dig att må bättre. 

Ge inte upp!