Behöver nytt hopp

Hej! Jag har skrivit till er mycket förut då jag är deprimerad,och inte alls mår bra. Vill inte leva längre och har självmordstankar men mina föräldrar har aldrig tagit dom på allvar. Vet inte varför,om dom bara trott att jag hotat med det när vi bråkat eller vad det kan vara. Har vart tydlig med hur jag mår vissa stunder när allt varit skit och dom har vetat att jag mått väldigt dåligt men aldrig vart några som tagit tag i det. Min mamma har dock frågat mig om allt är okej då hon sett att jag inte mått bra. Har ju då alltid nekat att det skulle vara någonting och bara sagt att det är bra och om hon tjatar har jag istället blivit arg och frustrerad och så blir det bara massa bråk. (Har jätte svårt att parat om hur jag mår och tycker det är jobbigt.) sen så ger mina föräldrar upp väldigt lätt och tar inte tag i det när dom ser att jag mår dåligt, såklart så är det nog svårt för dom också när jag bara blir arg när dom säger att dom tucker att jag ska pröva igen att gå och prata med någon osv. Nu kommer vi till saken. Jag mår som sagt skit och orkar inte kämpa med livet längre. Har pratat med två olika psykologer förut i skolan men inget har hjälpt och det har verkligen gjort som att jag tappat hoppet. Det finns ingen ända som kan hjälpa mig att se en mening med livet. Men jag slutade prata med dom här psykologerna för jag tyckte bara att det var jobbigt,gick dit missade mycket i skolan och mådde aldrig bättre ändå när jag vart där så det var bara onödigt. Har även kommit in i ett tvångsmässigt beteende nu och det gör ju ännu mer så att jag verkligen inte orkar leva längre. Allt är jätte jobbigt,har varit det i två år nu och nu slutar jag kämpa för jag kan verkligen inte ta hjälp. När jag slutade prata med mina psykologer så släppte jag allt och fortsatte kämpa på egen hand. Men nu vet jag inte vill bara dö. Tycker det är så jobbigt att prata med mina föräldrar om hur jag mår. Tycker inget hjälper när jag pratar med kurator och psykolog och orkar bara inte mer. Jag orkar inte må såhär dåligt längre och leva i mitt tvångsmässiga beteende. Men kan inte ta hjälp. Vet inte varför har vart hos kuratorn och bokat tid några gånger men varje kväll innan får jag en stor klump i magen och vill bah ligga i sängen hela dagen så att jag slipper träffa kuratorn. Så har alltid bokat om tiderna. Vet verkligen inte vad jag ska göra. Kan inte ta hjälp,tycker det är jobbigt när jag väl ska prata med den jag tagit hjälp av,tycker ingenting hjälper och kan verkligen inte prata med mina föräldrar. Inerst inne vet mina föräldrar att jag mår skit,men dom vill nog att jag ska må bra så mycket att dom lurar sig själva lite. Men dom har nog inte heller mått så bra av allt jag gått igenom och även allt som gått ut över dom. Vi alla har haft det jobbigt. Vet verkligen inte vad jag ska göra. Orkar inte kämpa länge till och känns som jag är fast i en mörk tunnel och ALDRIG kommer hitta ut. Förlåt för ett rörigt brev,alla känslor kom på en gång och känns alltid som att jag aldig kan förklara hur jag mår. Men hoppas att ni förstår mig ändå. 

Blomman

BUP svarar:

Hej!

Du kämpar verkligen med hur du mår och har provat att ta hjälp men sedan inte fortsatt. Du är inte svår att förstå, ditt brev är fyllt med både tankar och känslor som beskriver hur du har det. Det är inte konstigt att allt känns kaos när man mår dåligt. Det är därför det är så viktigt att inte vara själv med hur man mår. Tillsammans gör man det mera begripligt. 

Du har ett viktigt och nödvändigt steg framför dig. Du vill inte fortsätta må så här dåligt som du gör just nu. Du tänker att du ska gå till kuratorn, men när det närmar sig så låser det sig. Jag undrar om det inte vore hjälpsamt för dig att ringa till Minds självmordslinje? De har också en chatt och eftersom det gör det möjligt att ställa frågor och prata på ett annat sätt än så här på mejl så tror jag att det skulle vara bra för dig. De kan ge stöd för stunden och också stötta dig till att ta nästa steg. Var arbetar kuratorn? Är det på BUP du har träffat psykologerna? Att ta hjälp att bestämma var du kan få bäst hjälp just nu.

Du behöver hjälp ut ur din tvångsmässighet och den starka stress du är i och som ger en negativ spiral. Steg ett är att säkra att du skyddad. Att hitta sätt att hantera tillfällen med stark ångest som inte är destruktiva. Du är inte jobbig som mår dåligt, försök att släppa de tankarna. Var det något i personkemin med de psykologer du träffat som inte kändes bra? Ibland känns det fel från början, men ibland krävs det också att man provar att ses några fler gånger för att skapa en relation. Fundera över om det är något som du behöver förmedla till den du träffar om vad du önskar eller tycker underlättar i en kontakt. Din styrka kanske är att uttrycka dig i text, det går att använda även i möten med behandlare! Du kan skriva ner saker du vill ta upp och ta med till möten. Det är ofta ett bra sätt och inte ovanligt.