Ständig oro för sjukdomar

Hej!

Jag tror jag lider av hypokondri, har haft ont i hjärtat och får obehagskänslor väldigt ofta. Vi har kollat upp det med ultraljud och allt var normalt. Jag kände mig ganska bra direkt efter beskedet, men dagen efter träffade jag en kompis. Jag berättade allt och sa att jag nog skulle skippa träningen, för jag hade fortfarande lite ont/kände ett tryck. Då sa han "Har du ändå ont? Du måste fortsätta kolla det! De sa till min kompis att allt bar normalt för han, sen dog han av en hjärntumör!!" Jag fick panik! Vågar inte träna! Jag kan få ett tryck genom kroppen någon gång ibland och igår fick jag den värsta hittills efter att jag hade brutit ihop och gråtit över oron för både allt det här plus ett kommande prov. Min mamma säger att jag måste sluta tänka som jag gör, allt är normalt! Men det känns som hon inte förstår hur dåligt jag mår och hur orolig jag är över att vara sjuk, typ ha kärlkramp eller så. Räcker det med att vända sig till umo? Jag kan inte sluta tänka på att jag kanske sa för lite till läkaren. Allt det hör gör att jag andas "högt upp" och då mår jag dåligt av det. Allt är så jobbigt, vet inte vad jag ska ta mig till. Har konstant ångest, men kan ändå somna fort på kvällarna och drar mig inte från att inte träffa vänner som jag vet att många andra har problem med när de har ångest. Kan inte sluta tänka på sjukdomar. Är livrädd för att få hjärtattack eller hjärtstopp eller något. Hjälp

Tack

BUP svarar:

Hej!

Du verkar vara helt klar över och har rätt namn på ditt plågsamma tillstånd som kallas hypokondri. Det är en specifik typ av ångest att hela tiden vara orolig för olika sjukdomar. Det ingår också i denna ångestproblematik att man kan bli undersökt hos läkaren i hela kroppen men man är påhittig nog att hitta på nya möjliga åkommor. Eller ifrågasätta läkarens bedömning och tro att undersökningen inte var tillräckligt noggrann.

Det verkar så att du har blivit undersökt men du följer just det "hypokondriska mönster" som jag ovan beskrivit. Det är en rätt så utbredd uppfattning att hypokondri är en "inbillningssjuka" och därför räcker det att göra så som din mamma gör, uppmana personen i fråga att sluta tänka så och inte "inbilla" sig saker.

Kruxet är att hypokondrin är som jag sa en typ av ångestproblem som måste bemötas som sådan. Det är bra att du kan sova gott och att du umgås med dina kompisar och förhoppningsvis fungerar också skolarbetet för dig.

Men den plågsamma ångesten måste du få hjälp med. Du är inne på rätt spår, ungdomsmottagningen kan vara ett ställe där du kan få professionell hjälp med din sjukdomsångest. Ett alternativ är vårdcentralen där du har blivit undersökt av läkare. Många vårdcentraler har idag kurator/psykologmottagning. Ring och fråga där. Dessutom kan du också själv ringa till den BUP mottagning du tillhör utifrån din bostadsort (adresser hittar du på vår hemsida). Det råder ingen tvekan om att du måste få professionell hjälp med att kunna slippa dina skrämmande tankar om sjukdomar. 

Det du behöver lära dig genom denna hjälp är att kunna leva med vetskapen att vi inte har garantier för evig och obruten hälsa, men man ändå kan leva ett fullgott liv.