Känner mig ensam

Jag har gått i terapi sen jag var 12 pga. ätstörningar, självmordsförsök/tankar och självskadebeteende - men det blir bara värre trots all medecin jag tar mot min depression? Jag känner mig så otroligt ensam, oförstådd, dum i huvudet och det värsta är att jag blivit inget annat än en börda för alla omkring mig, och mina föräldrar har återigen börjat ignorera problemet och skyfflat det under mattan eftersom de inte vet hur de ska hantera mig, Vad ska jag göra!?

Jag går i DBT 2-3 gånger i veckan, har testat sjukt många olika medeciner under de senaste 5åren samt att jag har regelbunden kontakt med bup, men allt blir bara värre och varje dag stiger Självmord yttligare högre upp på min lista, och det var inte länge sen min pojkvän hämtade mig från tågrälsen, men jag pallar inte mer!

Vad ska jag ta mig till? vad är det för fel på mig? 

Nana

BUP svarar:

Hej!

Det går inte att säga annat än att du är i en mycket tuff situation. Att det känns hopplöst och svårt stundtals, till och med ofta, är inte svårt att förstå. Du berättar det som många unga som går i DBT-behandling sliter med och som behandlingen handlar om, men som kan ta tid. Du är ju också så mycket mer än det som är bekymmersamt för dig, men när man mår dåligt kommer det lätt i skymundan av alla kriser och akuta situationer. Det kan man känna sig både ledsen och arg över. 

Jag märker att du är en omtänksam person som funderar över hur andra runt omkring dig har det och som har en stark önskan om att du ska få uppleva lugnare perioder där du slipper må så dåligt. Du har mått dåligt länge, men faktiskt också tagit dig igenom dina tidiga tonår, år som kan vara väldigt kämpiga. Du samlar på erfarenheter som trots att de kan vara väldigt påfrestande faktiskt är just erfarenheter. Du blir klok på så sätt, även om vi skulle önska att det inte behövde vara så smärtsamt. 

Jag vill råda dig att ta upp dina tankar med din DBT-behandlare. Tillsammans behöver ni ha en aktuell plan för självmordstankar och svåra stunder. Att du oroar dig för att dina föräldrar ignorerar dig är något ni också kan tänka kring. Går dina föräldrar till en behandlare som del i DBT just nu? Jag tänker att det är de behandlare som träffar dig som är viktigast att du pratar med trots att det är smärtsamt att du fortsätter att må så här dåligt. Det är tillsammans med dem som du kan få vara den du är, kan förstå mer tillsammans med och göra upp strategier.

Du är inte ensam.