Hålla mig vid liv

Hej! 

Jag orkar verkligen inte mer. Jag har funderat på självmord i flera månader mu och börjat planera. Skrivit flera avskedsbrev och tänkt ut plats osv. Grejen är den att jag håller i en dans och måste verkligen hålla mig vid liv tills den slutar. Och det är 9 veckor kvar. Jag har besökt platsen flera gånger och senast idag när jag stod där så ville jag bara hoppa. Jag gjorde inget mer men jag ville verkligen hoppa. Hur ska jag kunna hålla mig vid liv i 9 veckor när jag vill ta livet av mig nu?? Jag e strax 15 år en tjej som hatar livet. 

anonym

BUP svarar:


Hej!

Det låter som du är ensam med din känsla av att hata livet. Jag tror att du behöver dela den med någon. Jag undrar vad som gör dansen så viktig så att du vill välja livet? Jag önskar att det är lust att dansa som gör det. Eller dansar du för någon annans skull? Om det är så att dansen ger ditt liv mening skulle jag förstås önska att det kunde bli mer av dans och kanske annat som gör ditt liv värt att vara rädd om. Tänker du på att du hatar livet när du dansar eller glömmer du bort tankarna i stunden?

De som hamnar i ledsna tankar som du, leder det ofta till att man fastnar i dem och har svårt att komma vidare. Ledsna tankar leder till fler ledsna tankar, leder till ännu fler ledsna tankar. Att se ut platser för att ta livet av sig kanske lugnar i stunden men fyller nog mer på med ledsenhet och upptagenhet av det dystra. Ett sätt stå ut kan då vara att mer fokusera på det som ger livet innehåll. Jag uppfattar att dansen är så för dig. Att, som du med dina nio veckor, hitta tidsgränser kanske hjälper att stå ut. Kan du försöka hitta en ny tidsgräns som sträcker sig bortom dessa 9 veckor?

Kanske att det är svårt för andra att se och förstå att ditt liv inte bara är på plus. Jag menar, du kanske uppfattas som glad, livlig, en livsbejakande flicka som dansar, inte att du plågas av så mörka ledsna tankar. Du skriver att du hatar livet. Jag tycker att det är mer hoppfullt än om det vore ”att leva” du hatat. Livet kan förändras till det bättre och det går även att påverka det så det till det bättre. Jag hoppas att mitt svar till dig skall ge lite mer hopp om en förändring så din livslust ökar. Jag är också övertygad om att du skulle få det lite lättare i ditt liv om du delade med dig av det som är svårt genom att prata med någon som är beredd att lyssna. Kanske någon på Ungdomsmottagningen? En av dina föräldrar eller skolkurator skulle annars kunna vara denna någon. Du kan också ringa anonymt till BRIS (telefonnummer 116 111) eller MIND självmordlinjen  (telefonnummer 90 101) om det skulle vara lättare än att söka någon av dessa.

Önskar dig det bästa och tack för att du delat med dig av dina tankar till oss.