Orkar inte lyssna på min kompis som mår dåligt

Hej! 

Jag mår dåligt, och skär mig. Mina föräldrar vet det. Och alla tjejer i klassen eftersom dom såg. Och så vet en kille i klassen. Men efter att jag har gjort det så har två av mina "bästa vänner" också gjort det (en av dom visste inte att jag gjorde det när han började).

Jag är den som finns där för mina vänner när det behövs. Men det börjar bli jobbigt. Och dom litar på mig så dom pratar med mig. Det är en som pratar med mig mest (hon skär sig).                        Men eftersom jag själv mår skit så börjar det bli jättejobbigt att bära på det som hon säger. Men jag kan ju inte säga "Jag orkar inte lyssna på dig, det är för jobbigt", för då skulle jag bli skithatad. 

Hon håller på och säger till alla "Jag har ångest", "Kolla här, jag har skärt mig" osv, och det känns som om hon bara vill ha uppmärkshet, för hon säger till alla...

Och jag litar inte riktigt på nån, så jag vill inte prata med någon om detta...

Jag vill bara dö. 

Ta mitt liv.

För jag orkar inte med något mer. 

...

BUP svarar:

Hej

Jag fastnade för en mening i ditt mejl. -"Jag orkar inte lyssna på dig, det är för jobbigt"!

Kanske för att jag tycker att det är precis det du skall göra, alltså säga ifrån. Jag tror inte att din kompis automatiskt blir hjälpt, får mindre ångest och skadar sig mindre bara för att du lyssnar till henne. Skulle risken att du blir ”skithatad” vara mindre om du kom med ett alternativ. Om du till exempel sa: -”Jag orkar inte lyssna på allt elände. Jag mår bara dåligt av det. Jag tror inte det hjälper att du pratar med mig om det. Finns det något annat vi kan göra tillsammans än att prata om hur svårt allt är?”

Kanske att hon, som du säger, blir sur, men kanske att ni hittar på något annat som gör er båda gladare. Jag tror att det är bra, om du fortfarande vill vara vän med henne, att berätta att du gärna gör annat men att du inte bara vill umgås och prata om hennes skärsår.

Om hon blir sur på dig, kommer det att vara hela livet eller går det över? Om surheten inte går över, är hon då värd din vänskap? Eller är vänskapen ensidig och handlar om hennes behov av att prata om hur dåligt hon mår?

Dom problem du nämner som att skära sig själv, behöver man vuxnas hjälp att komma över. Kompisar skall vara till stöd och glädje, inte som din kompis om hon inte respekterar att du inte orkar med detta. Nu undrar jag vilket stöd och hjälp du får för att må bättre? Bra att dina föräldrar vet hur du har det. Har de sökt hjälp åt dig? Kan de hjälpa dig att begränsa dina vänners pratande om allt som är svårt och jobbigt.? Är det bara dina föräldrar som vet eller vet dina kompisars föräldrar hur de har det?

Lycka till!