Ansträngande med sociala kontakter men är samtidigt social

Hej! Jag har många svårigheter och hade det också som yngre. Jag undrar om det finns någon diagnos jag kan tänkas ha eller någon annan orsak till problemen?

I förskoleåldern och lågstadiet hade jag olika låtsaslekar som representerade olika delar av mig. Jag var helt uppfylld av dessa och undvek helst att leka med andra barn. Tvingades jag till det lekte jag ändå min egna lek tyst för mig själv i huvudet.

Jag hatade fritids med alla glättiga lärare, ljud, förbestämda sociala aktiviteter, barn som tyckte jag var konstig och inte fattade något. Jag tyckte också att det var så pinsamt att gå på toa att jag vid dagens slut var extremt, extremt kissnödig och jag var beroende av att vika boksidor så att de sakta men säkert gick sönder.

Jag har alltid varit extremt språkligt begåvad och låg högt ovanför år 6 betygsskala i svenska redan i fyran, talade som ettåring och läste som tre-fyraåring, men stavade fel med mening för att ha något att skratta åt som äldre.

Lågstadiet minns jag som känslan av att gå runt i korridorer, livrädd för att inte hitta vilken av de cirka sju prylarna jag dagligen tappade bort, av att bli utskälld. Jag glömde en ofta att lämna in läxor och dröjde längre och längre med dem för att slippa pinsamheten. Jag hoppades att läraren skulle glömma. Jag minns idrotten, hated av lagsport och dålig motorik, mobbningen och utanförskapet, att inte veta. Inte veta. Inte hur man går i trappor, målar, klipper, pratar, leker kull, spelar spel, leker mamma pappa barn, pratar lagom högt och lagom mycket o.s.v... Varför kunde jag som tjej inte få ta av den obekväma tröjan som stack som bara den? Strumpor var min värsta fiende. Minns än idag hur hemskt det var att tvingas ha på de obekväma kräken, gråten oc skriken. Nu har jag som tur är hittat strumpor som är sköna.

På det hela taget märks mina svårigheter mindre nu, men det beror nog mycket på åldern och kraven. Jag tappar fortfarande bort boken tre gånger i rad och gråter av lärarens utskällningar, men när pennorna glöms bort är det ingen big deal. Jag har inga låtsaslekar men delar in livet i olika känslor. Jag gråter inte längre när saker är "snopna" men jag föredrar att plocka diskmaskingen i rätt ordning och kläderna är inte lika hemska, men det beror på att jag hittat kläder som funkar och som jag har på. varje dag.

Även om jag förut var mer mobbad för mina bristande sociala förmågor och allmänna konstighet, förstod jag då mindre vad det innebar. Nu har jag en grupp vänner och vänder allting inåt. Det har blivit mer osynligt och jag har väldigt dåligt självförtroende. Det blir alltid fel och missförstånd. Alltid dålig stämning. Jag gör alltid något som rubbar ögonblickskänslan.

Jag pratar alldeles för högt, för mycket och för egocentriskt. Och då menar jag verkligen. Efter får jag dåligt samvere. Jag har väldigt svårt att koppla av och tankarna bara snurrar, vilket leder till dålig handstil och röriga resonemang. VÄLDIGT RÖRIGA. Jag vaknar på natten pga överaktivitet i drömmen och kan inte somna på kvällarna. Antingen kan inte vare sig hjärnan eller kroppen chilla eller så är jag överdrivet trött. Då tvingar jag mig själv att prata och tappar bort mig mitt i meningen, avslutar andra ord än de jag påbörjade eller pratar inte alls, vilket leder till awkward silence bland mina tystlåtna vänner.

Jag har svårt för när folk rör mig i håret och har funderat seriöst på att leva som eremtit som äldre. Samtidigt har jag ett stort behov av sociala kontakter, det är bara så ansträngande! 

Elvira

BUP svarar:

Hej!

Du beskriver att du kämpat med mycket under uppväxten och jag uppfattar en önskan hos dig om att förstå mer av varför det varit som det varit.

Först vill jag bara säga att den rörighet du berättar om från vardagen inte märks i ditt brev. Du har skrivit på ett sätt som ger mig en god och strukturerad bild av hur du haft och har det. Vi är alla olika och det verkar som att uttrycka dig i skrift passar dig. Det är en styrka att ta med dig!

Du nämner att du har flera saker som bekymrar dig: som att du har svårt att koppla av, svårt att sova, att sociala kontakter blir ansträngande och inte helt enkla för dig. 
Du skriver också om mobbning och att du inte alltid mår så bra. 

Om du vill och känner att du behöver, så ta kontakt med BUP där du bor och berättar likt du gjort i ditt mejl hit. Så att du får komma på ett första samtal. 
Då kan ni på BUP prata vidare om vilken hjälp som skulle kunna vara bra för dig. Det låter viktigt att väga det som blir bekymmersamt för dig mot dina tydliga styrkor och att du på många sätt kanske lagt de svåraste åren bakom dig. 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta