Jag har blivit våldtagen

Jag e en tjej som e 12 år och jag har blivit våldtagen. Mitt ex fick veta det och några av mina kompisar men ingen i klassen eller så. Mina föräldrar vet inte om det, och jag vågar inte berätta. För han som gjorde det var jag tsm med innan han gjorde det och han är 16 år. Jag vill inte polisanmäla det eller nått set hände i augusti så de har gått ett halvår ungefär. Behöver man berätta för,föräldrar. Det var en riktigt våldtäkt han fick in sin kuk i mig och på nått sätt så fick jag sperma i mig. Jag köpte graviditetstest men de visade inget och då tog jag inte p-piller vilket jag gör nu. Men alla som vet om de ber mig berätta för mina föräldrar. Men vågar verkligen inte. Har vart hos bup där dom fråga om jag vart med om ett sexuellt övergrepp men sa nej. Vet inte vad jag ska göra. Mår ju dåligt av detta

rädd

BUP svarar:

Hej!

Först och främst vill jag säga att det är bra och modigt av dig att söka hjälp genom att skriva hit. Att prata om våldtäkt kan vara mycket svårt - särskilt när den som våldtog en är en person som man har tyckt om och litat på. Och så brukar det ju vara med en kille/tjej som man varit tillsammans med. Jag förstår verkligen att du mår dåligt.

Du berättar att några få personer vet om vad som hänt och att de allihopa vill att du ska berätta för dina föräldrar, men du vågar inte det. Jag vet inte varför du inte vågar berätta, men jag gissar att du är rädd för att de kommer bli arga, chockade eller förtvivlade? Troligtvis kommer de också vilja polisanmäla killen som gjorde detta mot dig och det vill du heller inte. De flesta föräldrar brukar vilja hjälpa till när deras barn varit med om något svårt, men jag vet också att många unga inte känner att de har något stöd alls från sin mamma eller pappa. Men det finns andra vuxna som bryr sig, jag lovar!

Det är tyvärr inte ovanligt att man kan vara rädd för att polisanmäla en person som våldtagit en. Det förstår jag också. Många gånger vill man helst lämna en sådan händelse bakom sig och slippa behöva prata, tänka eller bli påmind om den.

Jag försöker ändå alltid uppmuntra de som blivit utsatta för sexuella övergrepp att anmäla trots allt. Många tycker att det är ett viktigt steg mot att börja må bra igen. Men du väljer själv, ingen kan tvinga dig att anmäla.

Du har rätt att få stöd även om du inte vill berätta vad killen heter. Och det viktigaste är inte att du polisanmäler, utan att du tar hjälp.

(Läs gärna mina länkar som jag skickar med i detta svar. Jag skickar också med några andra frågor och svar som kommit hit till Frågelådan.)

Du skriver att du har varit på BUP. Jag vet inte hur det kom sig att du var hos oss, men just frågan om sexuella övergrepp brukar vi ställa till alla. Vi vet också att det kan vara svårt att berätta om det vid ett första möte med en behandlare och därför brukar vi oftast fråga igen, när vi fått lite bättre kontakt med den unge. 

Vi på BUP träffar många som varit utsatta för det du varit med om. Vi vet också att det kan påverka en långt efter att själva händelsen ägt rum. Vanliga saker som kan hända efter ett trauma (en hemsk upplevelse) är att man kan få svårt att sova och ha mardrömmar, känna sig väldigt deppig och nere, att man kan bli arg utan egentlig orsak. Man kan bli rädd för saker eller personer som påminner om den som förgrep sig på en, eller att händelsen/våldtäkten spelas upp i huvudet, om och om igen - som en film ungefär.

Det som brukar hjälpa är att få prata med någon om det som hänt en. Att i sin egen takt, få hjälp med att sätta ord på upplevelsen, - hur man tänkte, kände och gjorde när det ägde rum, brukar vara väldigt hjälpsamt. Jag tycker det är viktigt att den man pratar med har kunskap om trauma och vet vad som brukar göra att det onda i själen gör lite mindre ont. Så att säga, få tillbaka makten över sitt liv, sin vardag, sin kropp och sin själ. Den som våldtog har inte makten över dig!

Så nästa gång du går till BUP - om du gör det - så tycker jag att du ska samla lite extra mod och berätta. Du kommer att bli trodd på, ingen kommer att bli arg och du kommer att få hjälp så att du kan få ett bra liv igen.

Om det är så att du inte längre har någon kontakt hos BUP, så har du möjlighet att vända dig till en Ungdomsmottagning (du hittar adressen till närmaste UMO på deras sida). Där jobbar kloka och vettiga vuxna som har stor vana att hjälpa unga som varit med om svåra händelser.

I bland kan steget från att inte säga något, till att berätta för en vuxen öga mot öga, vara väldigt långt. Då vill jag tipsa dig om några olika ställen där du kan få hjälp på nätet. Du behöver inte berätta vad du heter, om du inte vill:
på Tjejzonen kan du chatta med en Storasyster, de brukar vara superfina att prata med.

Till föreningen HOPP på telefonnummer 076 -19 99 343 kan du ringa för att få stöd.

Slutligen vill jag säga att du har varit med om något jättesvårt, det borde inte ha hänt dig, men gjorde det.
Det betyder inte att ditt liv är förstört, det betyder inte att du kommer att få det dåligt. Det finns hjälp att få och jag tycker du är värd den.

Var rädd om dig och varmt lycka till!