Önskar att man kunde gå tillbaka i tiden

Det har hänt mycket i mitt liv på sistone, förra året under vårterminen så träffade jag en tjej genom internet som jag gillade. Hon sa att hon har ADHD så varje gång vi bråkade gjorde hon alltid något för att fucka upp mitt liv. Efter ett tag blev vi tillsammans och hon sa att om jag inte skickade en video när jag pullade skulle hon sluta prata med mig, så dum och naiv som jag var så gjorde jag det. Och hon sparade den videon, så varje gång vi bråkade hotade hon mig med att lägga upp videon över hela internet, jag var tvungen att köpa henne sådana "pengar" till olika spel så hon kunde köpa saker och ge henne alla mina spelkonton. En dag i början av 5 klass hjälpte min kompis mig att radera videon. Men hela den här saken gav mig mycket ångest, det som var värst är att min morfar hade precis tagit självmord så jag mådde inte direkt 100% bra. Sen i slutet av 4 klass började jag tänka mycket på min vikt, varje gång efter jag ätit känner jag mig äcklad av mig själv och försöker att spy men det funkar inte. Jag undrar om detta är nyttigt för en 12 åring? För ärligt talat är jag helt lost och har ingen aning vad jag ska tro längre. För det mesta var allt detta mitt fel och jag tar full ansvar för vad jag gjorde, jag bara önskar att man kunde gå tillbaks i tiden och ändra på saker.

Sinbad

BUP svarar:

Hej!

Vad bra att du skriver. Jag tycker inte alls att det här är "ditt fel" utan att du faktiskt blivit utsatt för sexuella övergrepp och utpressning av någon du tyckte om och litade på. Det är svårt att stå emot när någon pressar så mycket och hotar med att sluta prata med dig, det är så många som vi träffar som sänt bilder man ångrar.  Några beskriver att det är som om man vet att det egentligen inte är bra redan när man skickar men att det inte går att stoppa. Så du har blivit utsatt för någon som behandlat dig illa, det du gjorde skedde, som man säger, i godan tro.

Jag tänker att sorgen efter din morfar och kanske undringar om varför han inte orkade leva längre, också gör dig extra sårbar. Har du någon att tala med om det? Hur är det med dina föräldrar? Det bästa är nog om det är möjligt att prata med dem men ibland kan det vara så att de blir upptagna av egen sorg och ibland tänker de att de ska skydda sina barn genom att inte prata om det som är svårt, vet inte hur det är för dina föräldrar? Om det känns omöjligt så tänker jag att du behöver någon annan att prata med. För, som svar på din fråga, det är inte bra när man känner sig äcklad av sig själv, börjar tänka på sin vikt och försöker spy, då behöver man hjälp.

Det är bra att börja prata med en vuxen man litar på. Det kan till exempel vara en förälder, en mor- eller farförälder, en kompis förälder. Om det inte går så skulle du kunna vända dig till skolsköterskan eller skolkuratorn. De kan också hjälpa en att söka vidare hjälp om man behöver, till exempel hjälp med att vända sig till BUP eller socialtjänsten. 

Om det känns svårt att berätta kan ett första steg vara att chatta anonymt med någon. TjejzonenKillfrågor och Bris chattar med ungdomar vissa dagar och tider.

Det har hänt saker i ditt liv som du inte ska vara ensam om utan behöver hjälp med. Du kan genom att vrida och vända och fundera tillsammans med någon få hjälp att må bättre. Det är du verkligen värd efter att ha kämpat så mycket själv.