Känner mig osmart och ledsen

Hej jag är en tjej som är 15 år gammal, och snart är det dags att söka in i gymnasium och jag har nt poängen för att kunna komma in i ett gyunnasium! Jag blir jätte ledsen när jag tänker på varför jag är så osmart och varför jag inte kan vara som andra alltså att vara snart. Alltid när vi i skolan gör prov så får jag alltid ett E elr F medans alla andra i min klass får ett A elr C! Jag har frågat mig själv många gånger varför jag är så osmart och dum. Det känns som att alla personer i min klass hatar mig på ett konstig sätt! I snart 4 år har jag aldrig kännt mig välkommen hur mycket jag än försöker, det finns alltid dem personer som typ leker att dem e min vän fast dem e nt det för ibland råkar jag höra dem snacka skit om mig :(

Jag har oxå varit deprimerad i nästan 4 år genom att jag känner mig nt välkommen vart jag än går, det känns som att alla hatar mig jätte mycket och jag blev faktiskt mobbad i 6an! Oh jag har orkar inte!!! Jag har många tankar om självmord fast jag vill inte dö för att jag vet att jag har mycket mer att leva för, jag måste bara ha tålamod. Alltid när jag går över en övergångsställe så bry jag inte mig om det är röd ljus för att jag vill ju dö så att folk kan änklingen bli glad och forsätta med deras liv! För varför ska jag finnas i ett värld där alla hatar mig? Jag har alltid älskat att sjunga och gillar fortfarande att sjunga min dröm är att bli en känd sångerska fast jag tror inte att dem kommer att hända för att jag är blyg och alla skulle bara skratta åt mig.

På musik lektionerna vill jag verkligen vissa hur bra jag är på att sjunga men jag skäms asså jag är blyg och efter skoldagen är slut så tänker jag att jag borde ha visat hur bra jag är. Som sagt jag är blyg, men alltid efter skolan istället för att göra läxorna så sjunger jag jätte mycket. Jag har fått så många skolk och lärarna blir sura att jag inte går på lektioner, fast grejen är att jag är i skolan alltså jag är i toan och gråter för att jag känner mig så deprimerad. Lärarna vet inte att jag känner mig så nere på dagarna i skolan, dem vet inte att jag gråter varje dag på natten om att jag önskar att jag får jättebra betyg och att jag blev en känd sångerska för då skulle folk gilla mig!( Livet är orättvist och svårt)Asså jag hatar folk som leker att dem är mina vänner fast pratar skit bakom min rygg!!! Jag tror att jag har koncentrations problem men jag vet inte

Vad ska jag göra, jag orkar inte med allt det här!!!??? Jag vill bara få mitt godkända betyg och gå vidare, och få ett bättre liv! 

Ge mig ett tips att överleva allt det här och säg till mig att mina önska kan bli sant om jag försöker  

Anna

BUP svarar:

Hej Anna!

Tack för ditt brev och dina tänkvärda reflektioner om hur du har det och varför det är som det är. Det låter som att du haft riktigt tuffa år i skolan de senaste åren och det påverkar ju såklart måendet. Du kämpar både med själv skolarbetet, upplever det som svårt och motigt trots att du anstränger dig och får samtidigt utstå elaka kommentarer från andra. Du går dessutom i nian som upplevs som en kämpig årskurs av många. All credd till dig som försöker! Samtidigt är det övermäktigt att hantera en så tuff situation som du beskriver på egen hand - det gäller oss alla. Vi behöver dela både det som är fint i livet och det som är svårt med andra. Det är lätt att kämpa på och undanhålla svåra saker, kanske för att en skäms eller för att en tänker att det är bättre, finare om en klarar det på egen hand. Så är det inte! 

Det är tillsammans med stöd från föräldrar, lärare och andra som en tar sig genom livet. De frågor som du går runt och funderar på själv (Varför skolan känns så svår? Hur ska det gå att komma in på gymnasiet? Hur kan du våga sjunga inför andra? etc.) behöver du prata om. Du behöver få känna dig lyssnad på och tillsammans är det också mycket enklare att hitta lösningar än vad det är när tankar bara maler runt i ens eget huvud. 

Många känner oro inför steget från högstadiet till gymnasiet, det kan handla om olika saker. Därför har skolor en studievägledare som man kan prata och planera tillsammans med. Fråga en lärare så kommer du att få veta mer om hur det är på din skola. Det brukar vara så att man kan boka en tid tillsammans med en förälder.

Jag vet inte hur mycket du pratar med dina föräldrar om hur du har det i skolan. Kanske kan du visa dem ditt brev hit för att få dem mer aktiva. Kanske finns det saker som känns för svåra att ta tillsammans med dem och då har du möjlighet att på egen hand prata med t ex skolkuratorn om hur du ska göra. Det du beskriver är inte några ovanliga problem, men du behöver berätta om dem för att du ska kunna få mer hjälp. Du kan också vända dig till Bris för att få mer stöd i hur du kan göra. På Bris arbetar kuratorer som är vana att stötta ungdomar och de har både telefon och chatt att samtala via. 

Vi har alla olika enkelt för olika saker och det som brukar vara tufft under skolåren är att vi alla jämförs på samma saker (skolämnena). Det bukar kunna kännas bättre redan på gymnasiet då man har möjlighet att välja inriktning och fokusera lite mer på något som intresserar en eller som man har fallenhet för. Det är också något som kan bli än enklare i vuxenlivet då det ju kan vara betydligt större frihet och fler valmöjligheter. Att du drömmer om att bli sångerska är ju verkligen något att bygga vidare på och kanske är den drömmen extra stark just nu för att du behöver tänka på framtiden - för att det faktiskt kan få dig att må lite bättre nu när du är i en tuff situation. Så, ge inte upp för att det kan kännas hopplöst just nu utan ta mer hjälp med att hitta rimliga steg framåt och stöd i den oro du känner.