Insidan och utsidan i obalans

Hej!

Som liten var jag OTROLIGT blyg. Vågade knappt prata med människor. Men efter ett tag insåg jag att det är rätt så kul att höra vad andra människor har att säga och jag började bli mer och mer social. Idag skulle många beskriva mig som en social person som har många vänner. Trots det känner jag otrolig press på mitt beteende i sociala sammanhang. Lägga skämt som kompisarna skrattar åt och säga rätt saker, helt enkelt vara en härlig person. Ibland blir jag bjuden på fest och då brukar jag dricka rejält. Jag gillar mig själv mer när jag är full eftersom jag slappnar av mer och vågar lägga skämt som kompisarna skrattar åt. En gång fick jag höra att jag var mycket roligare när jag var full. Det gjorde mig ledsen eftersom jag kände att jag inte duger nykter då, vilket egentligen är mitt riktiga jag, eller hur?

På senare tid har jag reflekterat kring att jag får ganska mycket bekräftelse för min utsida, men aldrig min insida. Det gör att jag aldrig vågar skämta eftersom jag är rädd att ingen skrattar och att människor ska tycka illa om mig. Mitt rationella jag förstår att om man är mer avslappnad och vågar skämta så blir man mer omtyckt än om man bara står i ett hörn. Ändå blir jag svettig och röd i ansiktet när jag står i centrum i ett socialt sammanhang eftersom jag känner press på att jag måste säga något bra. Jag tror att jag påverkas mycket av status och vill att människor ska tycka om mig. Dessutom omger jag mig av socialt skickliga människor, och det gör att jag tittar mycket på dom och försöker efterlikna dom. Att vara social är otroligt viktigt för mig eftersom att jag har märkt att jag inte alls mår bra av att vara själv, trots att jag gärna väljer det. Jag märker att jag får ut mer av mig själv och att jag utvecklas så fort jag beteer mig extrovert. Det är som att jag känner mig instäng när jag är ensam trots att jag känner mig bekväm, avslappnad och svettas mindre när jag är ensam. Ensamma perioder bruka sluta i nedstämdhet för mig, så därför prioriterar jag att vara med kompisar så ofta som möjligt. Dessutom känner jag press från mig själv att inte bli som mina föräldrar eftersom de mest sitter hemma på helgerna och knappt umgås med några kompisar. Ibland känner jag ingen mitt sociala beteende i deras (skämt osv), och det gör mig rädd att jag ska sluta som dem eftersom att jag är rädd att bli olycklig då.

Och nu till varför jag skriver till er. På en fest för en månad sedan drack mycket jag och la mig ensam i ett rum. Jag började tänka på livet och insåg att jag inte var så nöjd (min allra bästa vän har slutat prioritera mig. Jag tror att en stor dem av min självkänsla låg i hennes värderingar om mig eftersom hon kände mig bäst av alla i världen). Det slutade med att jag började gråta, hjärtat började slå snabbare och andningen också. En kompis kom in och pratade med mig och undrade om jag pratat med någon. Hon själv hade gått till BUP för social ångest och panikångestattacker och tyckte att jag skulle prata med någon.

Tidigare har jag kontaktat er angående sömnproblem. Jag har fortfarande ofta svårt att sova och jag tror att jag är en rätt orolig person. Jag minns mig som liten som en glad och sprallig person full av skratt. Men på senare tid har jag känt mig mer nedstämd och skrattar mer sällan. Hur ska jag göra?

Smulan

BUP svarar:

Hej!

Du verkar vara en klok ungdom som vågar fundera, reflektera över sitt "äkta jag"och den roll som du har påtvingat dig men ser att den är just en roll. Ditt mejl är ett seriöst sökande att hitta det stabila och riktiga sättet att vara på som verkligen är ditt och ingen fasad eller självpåtagen roll. I ordets bästa mening är det ett identitetssökande som är en del av en sund utveckling under ungdomsåren.

Många saker du tar upp känner jag igen. Det är helt naturligt att vi gärna vill vara omtyckta,"populära", vars sällskap de andra söker. Jag menar inte det negativt. Att tillhöra en grupp, att vara en del av en gemenskap är viktigt för de allra flesta människor eftersom vi människor alltid levt i grupp och att hamna utanför gruppen var under evolutionen förknippat med livsfara. Det är på något sätt inskrivet i våra gener att vi vill vara en del av en grupp. Det är alltså inte något "tonårsaktigt" i sig.  

Sedan är vi som personer olika, somliga gillar att vara tillbakadragna, är nöjda med ett begränsat antal meningsfulla relationer, andra är - för att använda ditt ord - mer extroverta dvs utåtriktade. Jag tror du söker dig, din plats någonstans på denna skala. Det är en process, det sker inte på en gång, du prövar olika positioner, olika förhållningssätt. 

Intressant är att du börjar ditt mejl med att säga att du har varit ett "otroligt blygt" barn men sedan på slutet av ditt mejl skriver du att "jag minns mig som liten som en glad och sprallig person full av skratt". Och nu vacklar du mellan dessa poler.

Det låter säkert som en klyscha att din uppgift är i din utveckling att hitta balansen. Du mår bra av att vara i centrum, att ha många kompisar runtomkring dig, men det betyder inte att du alltid och under alla omständigheter och oavsett hur du mår just i den aktuella stunden behöver vara rolig, skojig och låtsas om annat än vad du är och vill vara. För att hitta din inre kompass måste du våga visa upp dina olika sidor. Tro mig, i längden håller inget annat. Att hamna i ett alkoholberoende för att vara uppskattad i stunden tar ut sitt pris så småningom. Man blir inte uppskattad i längden som alkoholpåverkad. Däremot kommer du att utvecklas till en stabil individ om du vågar vara den person som du trivs med att vara. Ibland rolig, sprallig, stojig, andra gånger kanske mer tillbakadragen, kanske ledsen för någonting. Huvudsakligen ärlig mot sig själv för att kunna vara ärlig också mot andra också. Det är ett vinnande koncept om du kan tro mig.

Att samtala med någon om ditt sökande för att utforma din personliga identitet är viktig. En möjlighet är att återknyta den kontakt du tidigare haft på BUP.   En annan möjlighet är att vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun. Där känner man igen den typen av oro och identitetsskapande process som du är inne i.

Ta hand om dig!