Trodde att jag inte behövde prata med någon om övergreppet

Hej,jag är en tjej på 16år  och var med om ett övergrepp för 3 år sen av min kontaktperson på ett behandlingshem,han blev inte dömd eftersom det inte fanns tillräckligt med bevis och jag blev förkrossad.Jag har alltid tänkt att jag inte behöver prata med någon,att det inte hjälper. 

Har varit på bup några gånger och det har bara blivit obekvämt , eftersom jag har svårt att prata med främmande människor om vad som har hänt mig i mitt liv. 

Har en ganska tung bakgrund och soc har alltid sagt att jag behöver gå till bup endå, men det tar så lång tid fast jag står i kön och har stått i några månader. 

Jag har svårt att kommunicera med män ,det känns obehagligt och som att alla har nån baktanke med att vilja göra nått mot mig. Vill ha hjälp nu, för minnena kommer upp hela tiden och det förstör min vardag . 

Om ni inte kan hjälpa mig så snart som möjligt vet ni vart jag kan vända mig?

Ka

BUP svarar:

Hej!

Instämmer med dig att det är viktigt att du får komma och prata med någon. Det finns bra möjligheter att få hjälp och bra behandlingsmetoder för ungdomar som har varit med om övergrepp. Det ska inte ta mer än 90 dagar innan ett första bedömningssamtal på BUP. Ibland kan man få komma snabbare så jag föreslår att du ringer och säger att du är angelägen om att få komma så snart som möjligt. Det borde vara dags nu om du redan fått stå i kö så länge. Du kan också vända dig till närmaste ungdomsmottagning, det kanske går snabbare. 

Hur man påverkas av övergrepp kan vara väldigt olika men den som har blivit utsatt mår ofta dåligt psykiskt. Man kan få svårt att sova, plågas av mardrömmar, få svårt att koncentrera sig i skolan, känna sig arg och få svårt att lita på andra, känna att livet är meningslöst. Det är också vanligt att man själv känner sig skyldig på något sätt. Jag vet inte hur det är för dig? Att ha varit med om att anmälan inte lett till något straff på grund av bristande bevis innebär ofta att det känns som att bli utsatt om igen. Det bli inte den upprättelse man behöver och förtjänar. Jag tycker det är bra att du, trots det, inte låter honom förstöra ditt liv utan kämpar och tar hjälp. Det är inte så konstigt om du har svårt att kommunicera och lita på män, det behöver du tid och andra erfarenheter för att kunna göra.

Det finns en webbplats ungaboj.se som riktar sig till unga brottsoffer, oavsett kön, och där kan man läsa om vanliga reaktioner när man utsatts för brott och läsa andras berättelser. Man kan också ringa eller maila in frågor till Brottsofferjouren.

Den allra viktigaste för att ta sig igenom allt som ett övergrepp innebär, är att den som blivit utsatt får stöd av någon som står hen nära. Det kan vara en förälder eller någon nära vän eller släkting, helt enkelt någon man känner sig trygg med. Vet inte hur du har det eftersom du berättar att du haft det kämpigt hela ditt liv och bott på behandlingshem, kan dina föräldrar vara till stöd för dig? Om inte, har du någon på socialtjänsten som du litar på och kan prata med för att ha stöd i vardagen?

Det är bra att du söker hjälp och jag tänker att du kan få god hjälp att komma igenom och må så mycket bättre!