Vill kunna leva ett normalt liv

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre, vad jag ska ta mig till. 

Jag är en person som övertänker allt. Försöker alltid hitta svar och vill lösa det mesta själv. 

Men nu känner jag att jag inte klarar av det längre, jag är så himla vilsen!

jag vet inte riktigt var jag ska börja men, vi kan väl backa bandet lite. När jag gick i 8 så blev jag för första gången sexuellt utnjyttad av min bästa killkompis. Han hade tydligen legat och tafsat på mina bröst, min röv osv medan jag sov. Sen bara eskalerade det. Första året på gymnasiet så var jag med om ett övergrepp. Och ja det var fruktansvärt jobbigt men jag lyckades kämpa mig igenom det. 

Men sen har jag blivit våldtagen 4 gånger, och bara att jag skriver 4 gånger känns så himla overkligt. Hur lyckas man bli våldtagen 4 gånger liksom? Jag känner vissa stunder att jag verkligen får skylla mig själv.. Hur kan man vara så himla korkad. Och just nu känner jag bara en stor tomhet. Vissa dagar kan jag må hur bra som helst. Men vissa dagar kan jag må så fruktansvärt dåligt, jag kan känna mig så himla värdelös. Som om jag inte räcker till något, jag typ tappar all tron på mig själv. 

Och som jag skrev längst upp så är jag en person som övertänker, och ibland tänker jag att om dem 4 våldtäkterna är kopplade till den första händelsen. Typ att jag redan där tappade självrespekten för mig själv även fast jag inte märkte det då, och det är kanske därför jag utsatte mig själv för farliga situationer. För ibland tänker jag. "Hur lyckas man bli våldtagen 4 gånger" Och jag försöker hitta en förklaring på allt. Jag försöker hitta en förklaring till varför det hände mig. Jag kanske förtjänar det.

Jag är så himla rädd för att jag aldrig kommer kunna ha ett "normalt" förhållande i framtiden? Jag är så himla rädd för att om jag ens kommer kunna älska någon annan person? Jag menar, jag älskar inte ens mig själv. 

Jag försöker så gott det går att se det positiva i allt detta som har hänt mig, att det gör mig till den jag är idag. 

Men det är så himla svårt att tänka så när man vissa dagar mår skit, när man känner sig värdelös, när man knappt vet vem man är. Och jag blir så himla arg på mig själv när jag hamnar där nere i botten, jah blir så himla arg på mig själv när jag har dessa fruktansvärda tankarna om mig själv.

jag vill verkligen kunna leva ett "normalt liv" jag har så otroligt stora drömmar som jag vill uppnå men är så rädd att mina hemska tankar hindrar mig.. 

Nä usch ibland önskar jag att inget av detta hade hänt. för jag vill inte ha det såhär. Jag vill kunna tycka om mig själv. Jag vill kunna leva upp till den personen jag egentligen vill vara 

Förlåt för detta långa meddelandet, det är även kanske lite rörigt. Men jag hoppas att ni förstår.

men vad ska jag göra?? Vet knappt vem jag är längre 

anonymt

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev som ger en väldigt levande bild av flera hemska händelser i ditt liv men också av en tjej som kämpar för att kunna må bra och som vill leva ett helt vanligt liv! Jag hoppas att mitt svar ska kunna ge dig en del tankar om hur du kan gå vidare i livet för att uppnå det du vill.

Jag vill först och främst slå fast det aldrig någonsin är så, att den som är offer vid en våldtäkt har någon skuld till den! Det är alltid enbart den som begår våldtäkten som ansvarar för handlingen och den är enligt lag brottslig. Tyvärr blir det ofta så att brottsoffer tar på sig ansvar för en våldtäkt och precis som du gör lägger ansvar på sig själv. Jag vet inte om du var i situationer som var mer riskabla än andra, men det kan aldrig vara du som offer, som har skuld till själva våldtäkten och du har absolut inte förtjänat att vara med om det! Ingen förtjänar någonsin att vara med om våldtäkter och ingen ska behöva vara det heller.

Du undrar vad du ska göra för att må bra och jag tror då att du skulle kunna få ut mycket av att gå och prata med en behandlare om allt du varit med om. Du skulle kunna söka dig till närmaste ungdomsmottagning och be om en samtal. Där är man van vid att ta emot unga människor med liknande erfarenheter som du har. Det kan också finnas möjligheter till psykoterapi på en del Vårdcentraler eller på en Vuxenpsykiatrisk öppenvårdsmottagning. På nätet kan du få stöd genom att chatta med Tjejzonen.

Du har så kloka tankar om att vilja leva ett vanligt liv, kunna älska dig själv och må bra. Försök att se till så du får hjälp till att nå dit, det är du värd!