Nu blir allt bara värre

Hej

Jag är en kille på 17 år som nu har haft självmordstankar i 6år. I höstas råkade berätta för en kompis hur jag mådde och för ca 4 månader sen började jag gå till BUP. Nu på sommarlovet har allt blivit mycket sämre (loven har alltid varigt värst) och jag råkade berätta för en annan kompis hur jag mådde. Det slutade med att vi satt uppe till tre på natten och kramades och pratade. Hon vågade inte släppa mig eftersom jag brutit ihop totalt och snutit och gråtit i hennes knä. Jag berättade exakt vad jag kände och hur dåligt jag mådde. 

Kvällen efteråt kommer min mamma in på mitt rum och säger åt mig att jag inte kan berätta för minna vänner utan att jag måste prata med henne istället. Men jag vill inte det. Oftast blir allt bara värre när jag pratar med mina föräldrar om det så jag har sagt att jag inte vill prata med dem om det. Men de vägrar att acceptera det.

Sen har jag också totalt tappat förtroendet för min BUP kontakt nu. Efter att ha pratat om ett "ämne" som teori till varför jag mår som jag mår under ca 10 besök utan att komma någon vart så bad jag mamma att få byta kontakt för att jag kände att vi inte kom någon vart och då sa hon att hon sa det till honom. Men nästa gång jag var där nämnde han det inte och dessutom så tog han ett nytt "ämne" och efter mindre än ett tillfälle så sa han att vi skulle börja på en plan. Jag blev chockad över att det från att ha taggigt flera tillfällen till att gå till en plan efter mindre än ett tillfälle. Jag fick känslan att han bara ville "ha kvar mig" och försökte att få det att verka som att vi gjorde framsteg.

Alla dessa "problemen" har kommit fram under en av de jobbigaste perioderna och jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar hålla ut. Som exempel så var det för tre veckor sedan en extremt jobbig period då jag letade efter något sätt att avsluta allt på. Jag gick igenom badrumsskåpet i jakt på något jag kunde använda men hittade inget.

Jag undrar om det är okej att prata om kompisar om hur jag mår?jag flrsöker alltid förvarna om hur dåligt jag mår och fråga om det är okej om jag berättar för den. 

Jag undrar också om jag kan kräva att mina föräldrar håller sig utanför så mycket som möjligt och låter mig när jag vill prata om det?

Sen undrar jag också vad jag kan göra åt hur det känns med min kontakt just nu? Jag har jätte svårt att berätta att vill byta kontakt och jag vet att jag skulle må dåligt pga det.

Jag skulle också vilja veta om det är normalt att man kan byta fokus/ämne på besöken och då på mindre än ett tillfälle säga att man kan börja lägga upp en plan?

Till slut undrar om man kan begära att få bli inlagd på något ställe? Jag orkar inte må såhär längre och jag vill försöka göra ett seriöst ryck och se om det hjälper. Och då undrar jag också vad det skulle innebära att bli inlagd? Tex hur en vanlig dag ser ut?

Jag skulle uppskatta om ni kunde svara på detta. Jag vill verkligen må bättre men just nu blir allt bara värre. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar och jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Det är flera viktiga saker som du tar upp i ditt brev och jag ska försöka svara på dem så gott jag kan. 

Du undrar om du kan prata med dina kompisar om hur dåligt du mår. Det är jättesvårt att svara på tycker jag. Det beror ju alldeles på hur du gör det och hur belastande det kan bli för dem. Jag tror att det är viktigt att de vet att du också har någon annan som du kan prata med så att de inte är de enda du pratar med.

Här blir det ju svårt eftersom du inte har förtroende för din BUP kontakt. Som jag förstod det har din mamma pratat med din behandlare, men utan resultat. Jag tycker att du måste stå på dig här och betona att du inte tycker att samtalen leder någon vart och att du vill byta behandlare.

Jag förstår att det kan kännas svårt men det är viktigt att du kommer ihåg att det är du som ska ha nytta av kontakten. Du har rätt att säga till när det inte fungerar. Om det känns alldeles för svårt för dig tycker jag att du ska be din mamma om hjälp, så att hon kan ta upp det igen. 

Du har rätt att få prata själv med din behandlare. Men jag tror att det är jätteviktigt att du, dina föräldrar och din behandlare gör upp en plan för du och de ska handla, om du skulle må jättedåligt igen. Dina föräldrar är förstås oroliga för dig och behöver veta vad de ska göra om du hamnar i ett krisläge - vem du och de kan vända sig till t.ex.

Du har också funderingar på om det är möjligt att lägga in sig under en period. Det är något som du behöver prata med din behandlare om för att se om det är möjligt, Jag får en känsla av att han inte riktigt vet hur dåligt du faktiskt mår Kanske har du inte kunnat vara tillräckligt tydlig med det, eller så har han inte förstått av någon anledning. 

Jag vet inte var du bor så jag vet inte exakt hur det fungerar med jourverksamhet på din ort. Men BUP har alltid någon form av jourmottagning dygnet runt. Du har alltid möjligheten att ta kontakt akut om du skulle må så dåligt igen att du vill skada dig eller har kraftiga tankar på att avluta allt.

Titta vidare på den här sidan. Här du hittar information om alla BUP-mottagningar för att veta vad som gäller där du bor.

Våga ta nästa steg och ta upp med din behandlare hur du mår. Kanske kan du ha användning av ditt brev och mitt svar.

Var rädd om dig och våga ta upp att du inte är nöjd!