Börja på BUP eller fortsätta på ätstörningsenheten?

Hej! Jag är en tjej på 15 år och lider av anorexi, depression och ångest. Har haft depression och ångest delar av mitt liv. Min ätstörning har jag haft ca. 2år, men fått behandling ungefär 1år. Varit inlagd på sjukhus gällande min anorexi, men inget blev så mycket bättre. Men nu utskriven från sjukhuset och fortsätter gå på en ätstörningsenhet, 1 gång i veckan. Men som sagt blir inte min ätstörning bättre och depressionen samt ångesten blir bara värre och värre. Har medicin åt depressionen och ångesten men den funkar inte så bra längre, men har funkat bra ett halv år ungefär. Har bytt medicin och höjt den, men det blir ingen skillnad.

Men min fråga till er är om jag ska söka vård till BUP också, för vet inte om jag måste ha hjälp med depressionen samt ångesten. För att kunna bli frisk från anorexin. För klarar inte må ännu sämre, då jag redan fått självmordstankar! Om jag äter då kommer jag må ännu sämre och då orkar jag verkligen inte leva längre. För har så mycket tankar gällande mat, kropp/vikt, skolan/betyg, vänner, intressen mm. 

För om jag inte äter av alla delar då får jag inte gå till skolan, går i åk. 9 nu, och ska välja gymnsium snart. Så måste få jättebra betyg, för att komma in. Detta gör mig också jättenervös för. Om ja inte får gå i skolan då orkar jag inte leva längre. För det är min ända fritid och framtid. Min familj är helt underbara men blir mycket bråk gällande mat och annat. Har även en tvillingsyster som är jätteduktig i skolan, som jag jämnför mig med hela tiden. Vet att man inte ska göra det, men det går inte! Men har bättre betyg en henne men är aldrig nöjd med mig själv, även fast jag tränar in för ett prov ca 12 timmar. Håller på att gå in i väggen! Orkar inte längre...

Vad ska jag göra, ska jag börja gå till BUP också, eller ska jag bara fortsätta på ätstörningsenheten?

OBS: vill inte hamna på sjukhus igen då jag vill få bra betyg och komma in på gymnasiet...

Tack!

En trött tjej!

BUP svarar:

Hej!

Vilka viktiga och bra frågor du ställer kring hur du ska kunna få hjälp som hjälper dig. Du ska veta att du inte är ensam med att kämpa med liknande bekymmer, en ätstörning kan vara mycket ångestfyllt i kring och göra en nedstämd.

Behandlingsinsatser behöver följas och utvärderas så att man kan se om den behandlingen man ger är hjälpsam eller diskutera alternativ. Det är därför viktigt att du ställer dina frågor till de behandlare du har på ätstörningsenheten.
Inläggning är bara en åtgärd bland många, det är inte alls säkert att det behöver handla om det. Tvärtom är det klokt om du kan vara öppen med hur du känner och tänker just nu, så att du kan få stöd innan det är så allvarligt att du behöver läggas in igen.
Det är inte heller säkert att det är läge att byta från ätstörningsenheten till BUP, men det är viktigt att du får så bra hjälp som möjligt för hur du mår, var du än går. Du behöver prata med dem som känner dig och är ansvariga för den hjälp du får och tillsammans komma fram till vad som är bäst just nu. 

Du är inne i en period med mycket stress. Att du snart ska söka till gymnasiet samtidigt som du mår dåligt är en tuff kombination. Det låter viktigt att ni tänker kring hur du ska orka med skolan just nu och att kraven behöver vara rimliga.
Ett långsiktigt bra mående måste vara målet, även om det kan kännas tufft att tänka så i stunden.

Att jämföra sig med sin tvillingsyster är nog oundvikligt, men du tänker klokt när du är inne på att det vore bra för dig att ha en mer tillåtande och snäll syn på dig själv och dina förmågor. Ibland kan det hjälpa att påminna sig om omständigheterna för att minska på självkritiken.

Just nu låter det också viktigt att du får hjälp att sortera alla dina tankar, vid hög stress blir det lätt mycket oro och ångest kring hur det ska gå med allt. Då är det viktigt att få stöd i att ta en sak i taget och vila i överenskommelser om vad som är viktigast just nu. Att du får hjälp med att må bättre är en grundförutsättning för att du ska kunna fungera och ha det bra i livet!