Kan man söka till BUP utan sina föräldrar?

Hej! Jag har under några månader mått ganska dåligt. Jag ser jämt ner på mig själv, får ångest över småsaker och är bara ganska trött på livet. Jag tycker att jag aldrig duger, att ingen gillar mig, att folk bara rullar med ögonen och suckar när dem ser mig. Och har ångest över typ allt. Att gå till skolan, ta bussen, möta en kompis, och detta är saker jag gör varje dag och har gjort varje dag i flera år. Men det har bara börjat bli jobbigare och jobbigare. Jag har läst väldigt mycket om psykisk ohälsa och depression. Symtom och grejer. Och jag tror att jag kan vara deprimerad. Jag gillar inte att göra saker jag har gillat att göra, har sämre aptit, alltid trött och nedstämd, ångest och självkritik, koncentrations svårigheter och måste anstränga mig massor för att komma ihåg saker. Har har ett ganska stort (möjligtvis grovt) självskadebeteende och självmordstankar. Har nästan planerat ett självmord, hur jag ska göra allt och sånt, bara inget datum.

Jag gick till ungdomsmottagningen och pratade med en kurator, men jag kände mig bara riktigt obekväm och hade ångest en vecka innan, och under hela samtalet. Jag vet inte om det är fel på mig eller kuratorn men det var inget som hjälpte. Jag känner att jag inte uttryckte mig väl, och hon bara sa att det är tonåren och livet men jag är ganska övertygad om att det inte är. Och jag har ingen lust att gå tillbaka dit. Min kompis är den enda som vet hur jag mår till 100%, min mamma vet bara att jag har varit ''lite'' nedstämd sedan sommaren. Min kompis säger att jag borde vända mig till BUP ist, söka en psykolog. Men jag vill inte blanda in mina föräldrar för mycket i det här, även om dem är förstående, jag vill ta mig igenom detta själv utan deras oro som händer över mina axlar. Kan man söka sig till BUP utan sina föräldrar?

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Din kompis råd att ta kontakt med BUP låter klokt. Du skriver om ångest och nedstämdhet under en längre tid och att det har  förvärrats. Det du inte skriver om är hur ditt liv ser ut hemma, i skolan och med kamrater.
Hur du har det omkring dig skulle kunna förklara dina svåra känslor. Varför du är så osäker och självkritisk, varför du skadar dig själv och har tankar på att inte vilja leva.

Fastän du i ditt brev beskriver stora svårigheter så vet  dina föräldrar inte om hur du mår. Varför? Är de upptagna med egna svårigheter och du vill inte störa dem? Tror du inte att de ska ta dig på allvar?

En så ung person som du (13 år) kan inte ha en  kontakt med BUP utan att föräldrarna på något sätt är delaktiga. Men man kan få tala med någon ensam, utan att föräldrarna är med  i rummet.

En viktig anledning till att vi på BUP vill att föräldrarna ska vara delaktiga, är att de då kan få hjälp med hur de ska kunna stödja sitt barn på ett bra sätt.

Det bästa är att du försöker tala med någon av dina föräldrar om hur du mår och att ni därefter kontaktar BUP.

Om detta blir för svårt kan du försöka ta hjälp av någon annan som t ex skolkurator och som skulle kunna hjälpa dig att tala med dina föräldrar, motivera till BUP-kontakt och kanske skriva en remiss.

Stå på dig!. Det är viktigt att du får hjälp med hur du känner dig.

 

.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta