Mamma tror mig inte

Hej! 

Jag vet att jag är deprimerad o har varit det ett bra tag nu och tog mod till mig och berättade för min mamma elr skickade ett sms för ca 1 månad sen. När jag kom hem från skolan sa hon att vi skulle prata och jag sa att jag tyckte allt var tråkigt, tappat motivationen till allt, orkar inte va me kompisar, kan inte sova men inte kände mig ledsen utan tom o då svarade hon då vet du inte vad en depression är och jag har väldigt svårt att prata om känslor och att jag ens sa något borde hon förstått att jag var säker utan dagen efter sa hon bara du vi kan ju prata igen om de blir bättre nu när jag köpt dessa järn tabletter som gör dig piggare och vi har inte pratat något mer om detta. Liksom wtf tror hon att järntabletter tar bort min depression elr vad?? Att jag ens sa något var ett stort steg men förväntade mig inte denna response och nu vill jag verkligen inte prata med henne mer om detta men jag skulle verkligen behöva för mår jätte dåligt och kommer inge orka ha det såhär mycket längte till... verkar bara finnas en utväg för mig här och nu när jag redan försökt det ena sättet tyvärr

Kf

BUP svarar:

Hej Kf!

Så modig du var när du berättade för din mamma! Men din mamma kunde inte ta det till sig, trots att du beskrev dina känslor så tydligt och talade om att du var deprimerad. Jag förstår att du känner det som att den vägen är stängd. Du önskar naturligtvis att hon inte avfärdar dig utan tar dig på allvar.

Men som vuxen får jag också tankar om hur det blir för din mamma. Det är svårt när ens barn talar om att hen har en depression. Man blir väldigt oroad och önskar att det inte är så, vill inte tro det, kanske lite blodbrist bara –  går genast och köper järntabletter.
Utan att veta hur det är just för dig och din mamma så har din mamma faktiskt lyssnat, återkommit och haft en ”medicin” till dig. 

Depression kan ta sig många olika uttryck. Dina symtom ingår bland andra i en depressionsdiagnos och jag förstår att du mår mycket dåligt. Men jag kan inte bedöma om du är deprimerad bara genom att läsa ditt brev.
Många människor tror att depression är detsamma som att vara väldigt väldigt ledsen - kanske tycker din mamma att du inte verkar så ledsen? Och därför tror hon att du är trött p g a blodbrist? Eller har hon själv varit deprimerad och känner inte igen sig i din beskrivning?

Jag tror du måste vara tydlig, både för dig själv och henne. Det viktigaste är att din mamma vet och kan stötta dig.
Sen är frågan om du själv tror att du behöver en professionell kontakt? I så fall behöver du vara tydlig med detta inför din mamma. Om det känns för svårt att prata med henne igen så skriv till henne hur det känns. Skriv också hur du önskar att hon hjälper dig.

Du kan också få info, tips och möjlighet att chatta på några bra sajter:
Snorkel och Klara livet

Jag skulle vilja ge mamma en chans. Ni verkar ha en bra relation – du har ju kunnat vända dig till henne. Och det har tagit lång tid för dig att ta det stora steget att berätta, hon behöver också tid för att ta in vad du sagt.